Stationshus

Sturefors station betjänades av två man, stins och stationskarl. Brovakten vid Risnäsbron hade dessutom viss skyldighet till jourtjänst vid stationen. 

Järnvägsstationen blev också Sturefors poststation, där personalen fungerade som posttjänstemän.

David Andersson vaktmästare och en gång boende i Hvilan.

Sädesmagasin

Genom järnvägens tillkomst kunde spannmål fraktas till grossister och kvarnar på längre bort belägna platser än Linköping. Omkring 1912 byggde mjölnaren vid Sturefors gård, Albert Sandqvist, spannmålsmagasinet på stationsområdet. Meningen var att sonen Karl-Emanuel Sandqvist skulle driva rörelsen. Emellertid så dog sonen i lunginflammation 1915, varför Sandqvist själv fick driva företaget fram till 1917. Då köptes magasinet av Per Andersson, som senare bytte namn till Rustner.

En person som kunde berätta mycket om magasinsbehandlingen var Emanuel Sylvan född Gustavsson (Manne Sylvan). Manne började som magasinsföreståndare hos Per Rustner 1919, och upprätthöll sysslan fram till nedläggningen 1966.

Ådala

Fastigheten Ådala uppfördes 1914 av målarmästare Karl Nilsson på den mark där den gamla sockenstugan låg.

I källargrunden till den nuvarande byggnaden finns byggelement bevarade, som möjligen kan hänföras till denna.

Sockenstugan monterades ner och såldes till Skeda församling.

Var ligger det?

Skolan

1924 invigdes den nya kyrkskolan, som från början bestod av ett husblock, med entrén uppförd på södra långväggen. Spegelvänt mot i dag. Byggnaden inrymde fyra klassrum, samt slöjd- och gymnastiksal. På andra våningen fanns dessutom en kommunalsal. Kommunalsalen användes även för andra aktiviteter som basarer, missionsauktioner och föreläsningar.

Kyrkstallet

1930 kunde församlingens eget kyrkstall tas i bruk. Byggmästare Wistrand hade anlitats som entreprenör. Stallet rymde 14 spiltor samt uppställningsplats för den hästanspända likvagnen. Byggnaden ersatte de tidigare av Sturefors och Stavsäter privatägda vagnshusen, som var belägna väster om den nya byggnaden. I ringmuren på kyrkvallen, mellan västra porten och stallet, var särskilda järnringar förankrade i stenmuren, där hästarna under sommaren kunde bindas upp under kyrkobesöket. Stall- och förankringsringar fyllde sitt ändamål ända in på 40-talet, då bilarna efter kriget blev ett mera allmänt färdmedel. Kyrkstallet fick en kort tillvaroch Bara ca. 20 år efter dess tillkomsten blev hästarna utkonkurrerade av bilar och bussar. Därmed började underhållet av byggnaden att bli eftersatt. Sturefors och Stavsäter hade tillsammans med kyrkan ansvaret för underhållet. I gengäld uppläts reserverade spiltplatser för de båda gårdarna. 

Under 1970-talet uppläts en del av huset för den motorburna ungdomens behov. 

För att bereda plats för en framtida utvidgning av kyrkogården blev frågan om rivning av kyrkstallet aktuell. Alla försök att rädda byggnaden strandade bl.a. på grund av kostnadsskäl. 

Den 19 september 1995 revs kyrkstallet av kyrkogård- vaktmästarna Torgny Andersson och Lennart Biewendt.

Lillebo

1930 byggde stationskarlen Carl Albert Santhesson sin fastighet med benämningen Lilleboch Santhesson blev från början anvisad annan mark av sockenstämman för sitt bygge. Emellertid hade Santhesson stora botaniska intressen, så han ville i stället bygga på den här, då relativt stenbundna marken. På så sätt kunde han anlägga en variationsrik fauna. Ännu i dag 1993 kan man se resterna av Santhessons stenpartier, och ättlingar till de växter som han samlade och odlade vid Lillebo.
Var ligger det?

Lyckebo

1933 uppförde Karl-Gustav Karlsson fastigheten Lyckeb och Fastigheten övertogs senare av svärsonen Einar Persson, som startade kyrkbyns första taxirörelse. Efter Persson övertogs taxirörelsen av Åke Jarledal. Hans fru Linnea Jarledal öppnade dessutom kaférörelse i fastigheten. Den sista taxiägaren vid Lyckebo blev Karl-Axel Hultgren. Hustrun Gerd Hultgren fortsatte att driva kaférörelse även efter makens död.

Var ligger det?