STUREFORS

Sveriges Bebyggelse Östergötlands län Del 1

Angivna uppgifter avser år 1945.

STUREFORS

Av Intendent BENGT CNATTINGIUS

Bland Östergötlands herresäten intager Sturefors säkerligen den främsta platsen. Byggnadens ståtliga yttre, de många minnesrika och dyrbara inventarierna och den festliga inramningen av trädgård och park hänvisar det Bielkeska fideikommisshemmet till denna plats. Namnet fick gården efter Margareta Sture, som var gift med riksrådet Thure Bielke. Som hovmästare hos Katarina Jagellonica hade han oturen att tillhöra konung Sigismunds parti. För detta måste han plikta med sitt huvud efter riksdagen i Linköping år 1600. Han hade vid Erlångens strand byggt sig ett slott, vid vilket enligt en forskare ingen mindre än Hans Fleming, 1590-talets ledande arkitekt i Sverige, medverkade. Slottet återfinnes avbildat i Dahlbergs Suecia antiqua. Nu återstår av denna stolta byggnad endast några byggnadsdetaljer, en vacker inskriftstavla och rester av en länga i norra flygeln. Thure Bielkes egendom ärvdes av dottern Märta och hennes make, riksrådet Gabriel Oxenstierna, Karl IX:s högt betrodde kammarjunkare och sedan en av drottning Kristinas förmyndare. Under 1600-talet gick sedan godset i arv till dennes söner och såldes slutligen efter reduktionens nödtider år 1699 till den nyrika kungagunstlingen greve Carl Piper. Han var gift med Christina Törnflycht, den stormrike Olof Hansson Thörnes, adl. Törnflycht, dotter. Carl Pipers tid förflöt mest i konungens närhet, först hos Karl XI, vars stora förtroende han åtnjöt, och sedan hos Karl XII, som använde honom som premiärminister. Under krigen följde han konungen i egenskap av kanslichef. Vid Poltava råkade han i fångenskap och fick deltaga som prydnad vid tsarens segerparad i Moskva. Efter att ha blivit utväxlad 1716 dog han på hemvägen.

Under Pipers frånvaro styrde och ställde Christina Törnflycht med van och säker hand på Sturefors och andra egendomar. Snart reste sig ett nytt slott istället för den gamla renässansbyggnaden. Ingen mindre än Nikodemus Tessin d.y. hade stått till tjänst med ritningarna. Men grevinnan hade anlitat en byggmästare i Stockholm vid namn Hans Buchegger, och Tessins planer blevo icke fullföljda. Sålunda utfördes aldrig det projekterade mittpartiet. Omkring 1707 började byggnaden bli färdig. Slottet fick en stram, något kärv prägel. Den stora mittbyggnaden i tre våningar flankeras av två låga flyglar, som sträcka sig mot sjön. Planlösningen är typiskt barock, där alla krav på representation blivit tillgodosedda. Undervåningen nyttjades som bostadsvåning med grevinnans rumssvit t.v. om den stora förstugan och grevens t.h. Mellanvåningen var uteslutande representationsavdelning. De två filerna mynna i den praktfullt inredda salen. Den sträcker sig genom två våningar och är ett av barocktidens festligaste rum i vårt land. Takdekorationen är utförd efter Tessins egna ritningar och på hans egen bekostnad, medan väggmålningarna av Johan Pasch tillkommo år 1758 i samband med en senare inredning. Men på ett förundransvärt sätt hänga de samman med rummets stränga stil. Övervåningen var avsedd för tjänstepersonalen. Södra flygeln inrymmer ännu kök, bagarstuga och andra ekonomiutrymmen, och den norra upptager en del gästrum. Hur rummen ursprungligen varit dekorerade ses ännu idag i den s.k. prinsens kammare i norra flygeln. Tapeterna äro av rött kläde med broderade bårder av glaspärlor. Under taklisten löper en likartad bård. Sängen med sin sammetsklädsel i samma färg som tapeten är sannolikt ursprunglig i rummet. Paradvåningens rum voro mera dyrbart dekorerade med franska gobeliner.

Till slottet anslöt sig en trädgård, som hade utformats efter den franska trädgårdskonstens fordringar. Huvuddelen av denna anläggning närmast slottet, den stora parterren, är i huvudsak ännu bevarad. Den är ett sällsynt vackert exempel på denna förnämliga trädgårdsarkitektur, som på ett effektfullt sätt binder samman byggnaden med prydnadsanläggningarna. Dubbla lindalléer stängde denna festsal i det fria från den omgivande naturen. I vinkel mot denna parterr utgick en annan parterr mot norr. Dess fond utgjordes av ett orangeri.

Strax före sin död stiftade Christina Törnflycht två fideikommiss för sina döttrars avkomlingar. Hennes dotterson Nils Adam Bielke tillträdde 1752 det ena, som var Sturefors. Godset skall enligt fideikommissbrevet gå i arv från far till son inom den Bielkeska ätten.

Nils Adam Bielke, som varit Gustav III:s underguvernör och sedan vann hans vänskap, grep sig genast an med en omfattande modernisering av det karolinska slottet. Till arkitekt valde han självfallet den ledande arkitekten ifråga om rumsinredningar, Jean Erik Rehn. Arbetet omfattade paradvåningen 1 tr., och här höll nu rokokon sitt festliga intåg. Den grevliga familjen inrättade här sin nya bostadsvåning. Grevinnans rumssvit t.v. omfattade förmak, sängkammare och kabinett. Till höger om stora salen hade greven sina rum med skrivkammare på norra gaveln. Den målade dekorationen i grevinnans rum är lätt och lekande, medan den i grevens rum har en mera manlig prägel med krigaremblem, jaktstycken o.d. Grevens skrivkammare är nästan oförändrad med sina grågröna skåp och väggar försedda med runda medaljonger och gröna lister. Allt är rätlinjigt och påfallande stramt. Man anar den gustavianska stilen, som f.ö. är förberedd i fåtöljernas form. Motsvarande rum på södra gaveln inreddes några år senare på 1760-talet som grevinnans kabinett i kinesisk stil. Även detta är nästan fullständigt bevarat och ger en förtjusande bild av tidens svärmeri för allt kinesiskt. Tapeterna äro ljust målade med små kinesiska figurscener i blått och guld och ett sirligt rankverk i samma färger mot rosabotten, medan snickerierna äro hållna i en porslinsblå ton. I hörnen uppbära förgyllda konsoler porslinspjäser, orientaliska figuriner och vaser. Även möblerna äro i kinesisk stil. Väggarnas ljusarmar av metall äro formade som blad med blommor av porslin. Detta rum röjer en utsökt smak och en originell fantasi av sin upphovsman J. E. Rehn, som samtidigt utförde Kina slott vid Drottningholm.

Moderniseringarna sträckte sig även till trädgården. Därvid anlitade Bielke den skicklige arkitekten C. F. Adelcrantz. Parterren och boskéerna förenklades till att omfatta större gräsmattor. Något senare, år 1770, anlades spegeldammen i trädgårdens fond. Den kom att skänka särskild prakt åt den vackra anläggningen. Åt norr och väster togs också den omgivande vackra naturen i anspråk. Här hade tidigare funnits en djurgård. Den omvandlades till en stor naturpark i engelsk stil med slingrande gångar, ett litet tempel i kinesisk stil, en hydda kallad Tyska köket o.s.v. Sex år därefter byggdes det lilla rundtemplet på en kulle i trädgårdens mittaxel. Det skulle hugfästa minnet av den ädla fiedikommisstiftarinnan. I templet ses en minnestavla med Christina Törnflychts medaljong över ett altare. Själv blev Nils Adam Bielke förhärligad genom en minnessten rest av hans andra gemål, Frederika Düben.

En vandring genom slottet ger besökaren en förtätad stämning av svensk historia och av pietetsfull respekt för fädernas insatser. Möbler, porträtt, tavlor och andra föremål äro i många fall av synnerligen dyrbart och intressant slag. Nästan utan undantag ge de bilder av Bielkeättens historia. Verkliga praktföremål äro t.ex. ”svarta skåpet”, ett stort franskt kabinettsskåp av ebenholtz, vars dörrar och lådfasader snidats med allehanda bildscener. I mitten tronar en bild av Salomo på sin tron, och skåpet kallas också ”Salomos härlighet”. Sannolikt har det tillhört franska kungahuset, ty Bourbons, Navarras och Dauphins vapen ses på dörrarna. I stora salen står på spishyllan fem sällsynta praktvaser av Delftfajans. Mitt emot ses en holländsk linnepress från 1600-talets förra hälft. Ett århundrade äldre är en s.k. nautiluskanna, gjord av en stor snäcka med dyrbar montering av stenar och fot av silver. En pokal med ett strutsägg är försedd med bokstäverna G R och drottning Gunilla Bielkes vapen. En stor bägare sägs ha använts av Carl Piper i fångenskapen. Ett märkligt textilt föremål är Nils Bielkes båda vapenprydda täcken, som användes vid hans högtidliga intåg i Paris som svensk ambassadör år 1679. Ännu ovanligare är Thure Gabriel Bielkes leksakshäst. Den, som begagnat den, blev sedan officer i Karl XI:s krig. Porslinssamlingen är inte den minst intressanta. Särskilt värdefull är en Rörstrandsservis, som är tillverkad på 1720-talet åt nyssnämnde karolin, som var gift med Christina Törnflychts dotter Charlotta Christina Piper. Vapensamlingen är också mycket omfattande och innehåller många dyrgripar. En del ha dessutom ett särskilt personhistoriskt intresse t.ex. Thure Pederssons praktfulla värja. Han dog 1577 och anses vara den förste i ätten som upptog Bielkenamnet. Om ett stort ögonblick i Sveriges historia påminner en kraftig kavallerivärja. Den har tillhört fältmarskalken Nils Bielke och överlämnades till honom själv av Karl XI efter slaget vid Lund. Det var då konungens krona hängde på Bielkes värjspets, som konungen skall ha yttrat. Möblerna äro både talrika och i många fall mycket förnämliga. Några 1600-talspjäser ha redan nämnts. Bäst är naturligtvis rokokon företrädd. Sålunda ser man här en sekretär signerad Georg Haupt, byrå och två smyckeskåp av Linning, en byrå av Reimers och en sekretär av Nordin. Utom många fina svenska sittmöbler finns här ett mycket vackert garnityr franska sittmöbler av bok signerade av den franske mästaren Pére Gourdin.

Sturefors har vårdats med omsorg och ömhet genom tiderna. Släktmedlem efter släktmedlem har förmerat inventariet. Under greve Thure Gabriel Bielkes (död 1940) tid genomgick slottet en grundlig reparation och modernisering. Den moderna tidens krav på beboelighet kunde förenas med pietet för det förflutna.

Då grevinnan Christina Piper genom testamente av den 11/7 1747 stiftade Sturefors fideikommiss hade godset en betydligt större geografisk utbredning än i våra dagar. Egendomar tillhörande fideikommisset voro belägna i 18 kyrkosocknar av Östergötlands län, nämligen förutom de socknar fideikommisset ännu har egendomar uti, även socknarna Skeda, Törnevalla, Askeby, Östra Harg, Lillkyrka, V. Husby, Drothem, Mogata och Ringarum. Omkring 1825 såldes en del långt bort belägna egendomar och i stället inköptes och införlivades med fideikommisset Slattefors gods i Landeryds socken, varigenom fideikommisset koncentrerades till trakten omkring, och söder om Linköping. För närvarande finns egendomar belägna inom 9 socknar, Vist, Grebo, Bankekind, Landeryd, Sankt Lars, Rappestad, Vårdnäs, Tjärstad och Kättilstad. Sammanlagda arealen utgör 8.191,21 ha, varav 2.012,5 ha åker, 337 ha tomt och trädgårdar, 437,36 ha ordnad betesmark, 5.076,26 ha skogsmark, samt 328,09 ha övrig mark. Fideikommisset är beläget vid östgötaslättens övergång i småländska höglandet, varför skogsmarksarealen är stor och skogsbruket intager en dominerande ställning i driften. Av åkerarealen äro Sturefors huvudgård samt utgårdarna Norrberga i Vist och Viggebyholm och Orräng i Grebo under eget bruk. Sammanlagda arealen för dessa gårdar är 360 ha. Åkerjorden är mycket styv lerjord och dungjord, jämte en del odlade mossar med kärrtorvjord. Den övriga odlade jorden är upplåten till arrendatorer, f. n. 104 stycken. Därjämte äro många torp och lägenheter upplåtna till arbetare och undantagare. Skogsmarken är indelad i tvenne skogvaktaredistrikt. Vid den år 1926 företagna skogstaxeringen utvisade skogsmarken en skogstillgång av 111 kbm. per ha med en medelbonitet av 3,7. Skogen består till 80 procent av tall och gran, 9 procent ek och 11 procent andra lövträdslag. Ekonomibyggnaderna vid huvudgården utgöras av ladugård uppförd 1871, ombyggd 1932 o. 1946, loge 1884, magasin 1809. Smedja uppförd 1885. Gården föder normalt 16 hästar, 100 nötkreatur. Vid Sturefors huvudgård finnes 1 st. tullkvarn med vals, tre par stenar och krossverk, kraftstation uppförd 1911 och avgivande c:a 120 kW., varifrån egna gårdar i Vist erhålla el. kraft, samt dessutom levereras el. kraft till c:a 140 abonnenter i Vists och Landeryds socknar. Vidare finnes sågverk med 2 st. klingsågar, kapsåg, lathsverk och hyvel, vari förädlas c:a 100.000 kbft. timmer årligen. Antalet fast anställda vid Sturefors fideikommiss utgör f.n. 70, varjämte extra arbetskraft anställes under avverkningssäsongerna. Taxeringsvärdet av Sturefors fideikommiss enl. 1945 års taxering: 3.525.200 kr. jordbruksvärde, 1.454.000 kr. skogsvärde. Summa taxeringsvärde kr. 4.979.200.

Nuvarande ägare: Greve Nils Bielke, född den 29/7 1917. Studentexamen i Linköping 1936. Svalövs lantmannaskola 1943. Ogift.

Inspektor sedan 1926: Carl Halvar Jungenfelt, född 1894.