|
RISNÄS TIDIGA HISTORIA Av Brita Petersson i oktober 2004
UTDRAG UR H. ROSMAN, BJÄRKA-SÄBY OCH DESS ÄGARE, DEL 1:
Att frälsemannen Staffan Avidsson varit en betydande jordägare i Vist kan vi se, då han vid flera tillfällen avyttrade egendom till nästa stora jordägare, Bo Jonsson Grip, vilken 1370 genom byte med nämnde Staffan Avidsson förvärvade sin första andel i Risnäs. Staffan Avidsson hade troligen andra planer för sina jordförvärv då han i utbyte erhöll gårdar på Öland och i Kalmar län. Vid denna tid, i början av 1370-talet, genomfördes också ett jordbyte med Vist kyrka, där Bo Jonsson erhöll 5 åkrar i "Risnysa flata" vid södra delen av ängen i förenämnda "RØsnææs", fyra ängar så kallade "flata" i "Rinsniasa vad", "The flata som liggia i Sudra gierdom i Riisnææs". Ovisst är om här avses samma terräng, i så fall skulle Risnäs flate utgöra en del av Risnäs vadhe. Huruvida de delar av Risnäs som på andra vägar kom till Bo Jonsson en gång tillhört Staffan Avidssons släkt är omöjligt att avgöra. Säkert är att flera jordägare fanns i byn omkring 1370, dit Sigrid Håkansdotter och Vist kyrka kunde räknas. År 1371 avslutade Bo Jonsson ett stort jordbyte med Sigrid Håkansdotter och Volrad Drekov. De lämnade därmed all sin egendom i Vist, däribland delar av Risnäs. Sitt sista jordförvärv i Risnäs gjorde Bo Jonsson troligen 1384 då han av riddaren Gustaf Matsson erhöll en attung jord i Risnäs som ersättning från ett tidigare jordbyte med denne. År 1402 hörde Risnäs till de gårdar som var pantförskrivna till Tomas von Witzen. Enligt en förteckning gjord 1402 hade Risnäs då en areal på 4 attungar. Risnäs, som vid arvsfördelningen 1455 efter Bo Jonsson tillfallit Ida Bylov, var på 1500-talet splittrat på flera ägare. En del disponerade greve Per Brahe under flera år, en annan del tillhörde familjen Kagg och ägdes i början på 1570-talet av Erik Matsson Kagg från vilken gården tycks ha gått till dennes svåger Christer Ribbing som en tid därefter var delägare i Risnäs. En tredje gård innehades av Christer Larsson av Hjortösläkten, vilken samtidigt var ägare till Forsa. Den fjärde gården ägdes av Isak Nilsson och slutligen fanns på 1580-talet en femte Risnäsgård med frälserätt tillhörig Göran Bonde . Risnäs upptogs i 1582 års jordebok under Christer Larssons namn, men uteslutet är ej, att anteckningen kvarstår från äldre tid, grevinnan Märta Leijonhuvud kan också ha förvärvat Risnäsgården samtidigt med Forsa.
ÄLVSBORGS LÖSEN. UTDRAG UR 1620-TALETS BOSKAPSLÄNGDER På 1620-talet upprättades boskapslängder vilka fungerade som skatteunderlag . Enligt bestämmelserna skulle skatt erläggas för all boskap som var ett år gammal och däröver. Axel Oxenstierna, en av de ledande i den tidens samhälle, riktade skarp kritik mot boskapsräkningen. Som skäl för sitt missnöje angav han undanhållande av boskap och även att ett tänjande på åldersgränserna var trolig. Verkställda rannsakningar gav knappast något belägg för misstankarna. Antalet djur på gårdarna kunde växla år från år beroende på fodertillgång och kreaturssjukdomar. I dag bedöms längderna som ett ganska tillförlitligt källmaterial. I boskapslängderna anges också utsädet. Tunnan som vid denna tid används var Örebrotunnan (använd 1605 - 1638). Denna tunna var något större emot de mått som senare tunnor innehöll.
Tidigt 1620-tal Änkan i Överby 1 fåle, 2 kor, 2 kvigor, 4 gamla får, 4 unga får. Utsäde 2 tunnor.
Sent 1620-tal Olof Nilsson i Överby 2 gamla ston, 1 fåle, 2 kor, 1 kviga, 3 gamla får, 3 unga får, 1 gammalt svin. Utsäde 2 tunnor 17 ½ ??
Sent 1620-tal Hans i Risnäs 1 häst, 1 sto, 1 fåle, 3 kor, 2 stutar, 2 kvigor, 2 gamla får, 2 unga får, 1 gammalt svin, 1 ungt svin. Utsäde 5 tunnor.
Sent 1620-tal Per Torstensson 2 gamla ston, 1 ungt sto, 3 kor, 2 kvigor, 1 gammalt svin, 1 ungt svin. Utsäde 4 tunnor.
Sent 1620-tal Nils Månsson 3 gamla ston, 2 oxar, 3 kor, 2 kvigor, 3 gamla får, 1 ungt får, 1 gammalt svin, 1 ungt svin. Utsäde 5 tunnor.
HVAD MERA PÅLAGOR AVTVINGAS KAN Längd på Hela, Halfa, Fiärdedels och Ottondels Hemman i Wist socken till Kyrkians och Prästegårds Byggning och Hvad mera pålagor avtvingas Kan. Kyrkian till Hiälp med sampt Socknehemmanens Kyrkioherdens och Hela församlingens Samtykio giord. Anno 1648 på almänig Sockenstämpa den 11 Maij Utdrag ur förteckningen följer:
STARKA SJUKAN Åren 1650 - 1651 var för Risnäs by liksom för hela Vist socken en tid av svält, sorg och förstämning. Det stora regnet (Olsmässofloden) på sommaren 1649 hade förstört den växande grödan och genom sin myckenhet gjort marken vattensjuk, så att även det följande året kunde räknas som nödår. Bristen på brödsäd gjorde sig snart märkbar och bark, rötter, knoppar och dylikt fick delvis ersätta de uteblivna skördarna. Den ovana mathållningen gav upphov till en magsjukdom som kallades starka sjukan. I Risnäs by dog 14 personer under de två år som sjukdomen härjade. Säkert var det inte bara sorgen som tyngde byn under dessa dagar. Bekymmer med den rent praktiska delen av livet var naturligtvis stor. Jorden måste ju trots allt brukas. Sådd och skörd måste ske i den mån det gick. Men människorna som skulle utföra arbetet var svaga och orkeslösa. Tre av bönderna i Risnäs by var på kort tid borta, nämligen Holsten i Öferby, Hans och hans hustru vilka dog med bara ett par veckors mellanrum. Bonden Eskil Hansson, som 1642 hade gift sig med Brita Jöransdotter från Bostorp. I familjen fanns också de båda sönerna Olof som var 9 år vid faderns död och Erik 1 år. Överlevde de farsoten? Vi vet inte. I dödboken finns anteckningar vid ett par tillfällen om "ett dött barn vid Risnäs", med dessa barn är inte namngivna.
Utdrag ur Vist kyrkobok: döda åren 1650 - 1651:
SEXMÄN , ROTEMÄSTARE OCH KYRKVÄRDAR FRÅN RISNÄS PÅ 1600-TALET.
Bland de ärenden som avhandlades vid årliga sockenstämman var valet av förtroendemän med olika uppgifter inom socknen. Ofta blev någon bonde från Risnäs vald till sexman, rotemästare eller kyrkvärd. Till dessa ämbeten valdes alltid bönder, i varje fall vid den tid som här omtalas. Även torpare hade skyldighet att närvara vid sockenstämman, och den person som uteblev utan laga förfall pliktade med böter.
1700-TALET Under peståren 1710 - 1711 verkar de stora godsen och gårdarna i socknen ofta ha klarat sig bättre från farsotens härjningar än vad som var fallet med enstaka gårdar och torp. I Risnäs by med ägor noterades som enda dödsfall i pesten den 10-årige Olof Nilsson, som avled i december 1710. År 1726 framkallades Anders i Spånggården i Ryssnäs till förhör över det oljud han i Kyrkan förliden vinter gjorde. Uppå hans och många andras trägna böner att han måtte slippa tingföras beslöts att han må böta till Kyrkan 6 Daler Kopparmynt som före nästa ting ovillkorligen betalas måste. I annat fall måste lagen ha sin gång. 1728 Anders i Risnäs Spånggård uppträdde kraftigt berusad på sockenstämman. Sockenstämman bestämde om böter av en kanna vin. 1733 Anders i Spånggården förmanades allvarligt att kristeligt uppfostra sina barn, då hans äldsta barn som nu äro omkring 20 år varken kunna läsa i bok eller ha någon kunskap i sina kristendomsstycken |