|
ÖstgötaCorrespondenten 1976-11-20
Christina Törnflycht och Sturefors
Besöker man den vackra parken vid Sturefors slott kan man inte undgå
att konfronteras med ett stilfullt, av grekiska kolonner uppburet tempel,
runt till formen och med kupoltak. Det ligger helt dominerande på parkens
högsta punkt och från dess terrass har man en betagande utsikt. Allt
ligger utbrett för betraktarens fötter. De mäktiga alléerna inramar
det imponerande herresätet med den karakteristiska klocklanterninen och
den långa dammen, och barockträdgården utgör en värdig förgrund till
den historiska byggnaden. Bakom alltsammans breder landskapet ut sig med
Erlångens vattenspegel som en effektfull bakgrund.
Templet, vars arkitekt var intendenten Cronstedt, är ett minnestempel.
Det uppfördes för att hedra minnet av Christina Törnflycht, den kvinna
som skapat Sturefors fideikommiss sådant det står i dag. Hennes bild
finnes där inne i en medaljong och profilen låter oss ana den
självsäkra och kraftfulla kvinna, vilken under första hälften av
1700-talet skapade en rad godskomplex åt sina barn. Tack vare
fideikomissinstutionen har hennes verk nästan helt bevarats, ända till
våra dagar.
Christina Törnflycht föddes år 1674 i en syskonskara, som så
småningom kom att bestå av sex barn. Fadern Olof Hansson Thörne var
framgångsrik affärsman, som med tiden både adlades och blev
kommerseråd och som i sin affärsverksamhet skapade en för den tiden
enorm förmögenhet. Han sägs vid sin bortgång, förutom fastigheter i
Stockholm samt gods på landsbygden, ha haft ej mindre än 73 fartyg på
havet.
Modern Ingrid Karlsdotter Ekenbom hade förut varit gift med Carl Piper
d ä som även han varit gift två gånger. Utan något blodsband kom
Christina Törnflychts äktenskap att bli aningen pikant när hon 1690
bortgiftes med Carl Piper d y, Karl XII:s råd och allt i allo. Dels var
han hennes styvbror, dels var han hennes mors styvson och slutligen var
hennes svärfar hennes mors förre man.
Till följd av Karl XII:s fälttåg kom makarna att leva åtskilda då
greve Piper, chef för fältkansliet, hade att följa hären och efter
kapitulationen vid Poltava delade han härens öde och fick gå i rysk
fångenskap ur vilken han aldrig återvände.
Christina Törnflycht hade att ensam förvalta och förkovra den stora
förmögenhet, som makarna genom att placera den i fastigheter och mark,
försökte rädda undan de osäkra tiderna. Hon hade därjämte att fostra
sina minderåriga barn, allt utan en makes stöd. Som så många andra av
tidens krigarhustrur tvekade hon ej om sin plikt utan gick till verket med
kraft och energi. Med klar blick och ekonomiskt sinne byggde, styrde och
ställde hon med resultat att hon vid sin bortgång år 1752 - hon hade
då varit änka i 34 år - samlat en av landets stora förmögenheter,
omfattande bl a godsen Engsö. Krageholm, Högestad, Sturefors, Sörby och
Hesslebyholm. Dessutom ägde hon Piperska Muren, Piperska palatset på
Munkbron i Stockholm samt fastigheter och en betydande
penningförmögenhet. Efter sin död på Krageholms slott fördes
Christina Törnflycht till familjegraven på Engsö, där även hennes
man, sedan han år 1716 avlidit i den ryska fångenskapen, gravsatts. Han
blev kuriöst nog efter sin död insaltad och transporterades sådan till
Sverige.
Sturefors fideikommiss, vilket tillföll dottersonen Nils Adam Bielke som
förste fideikommissarie, innehas i dag av den siste fideikommissarien
Nils Bielke, vilken pietetsfullt vårdar kulturarvet.
Tyvärr kommer de stora kulturskatter, vilka just genom
fideikommissinstitutionen kunnat bevaras på våra slott och som tack vare
kontinuiteten ger en samlad bild av det yppersta som skapats inom de
flesta konstområden, troligen att skingras i framtiden.
Man kan utan överdrift säga att upphävandet av fideikommisslagen
utgör en dödsdom över de utomordentligt förnämliga samlingar våra
fideikommissegendomar hyser. Visserligen försåg regeringen upphävandet
med en brasklapp, men med tanke på att åtgärden vidtogs av ideologiska
skäl, måste man se med pessimism på framtiden.
Nils Adam Bielke uppförde till minnet av sin mormor det vackra templet
i slottsparken och i över 200 år har Christina Törnflycht från
medaljongen där blickat ut över Sturefors ägor.
 |
 |
|
Den stilrena tempelbyggnaden |
 |
 |
|
Orangeribyggnaden, vilken Christina
Törnflycht fann för kostsam varför hon skänkte samtliga
växter till Lunds universitet |
Från minnestemplet gör
Sturefors ett magnifikt intryck. |
Text: ALLAN GOLDMARCK
Teckningar: JAN METHANDER
|
|