Sörängen
Av Nils Sjöberth
Arkivbilder

Enligt kyrkobokföringen, så är den först bosatta vid Sörängen upptagen som inhyse Carl Persson från 1809. Det här tyder på att torpet har en något äldre historia, för man uppförde säkert inte ett torp för en helt- eller delvis arbetsoförmögen person. Ur ekonomisk synvinkel var detta med inhyse, ingen bra affär för Stavsäter. Vad var då anledningen, jo innan fattigvården blev kommunens angelägenhet, så svarade de stora gårdarna för de gamlas sista dagar på jorden. Så är fallet för Bjärka-Säby, Sturefors och Stavsäter.
För de som inte var torpare så hade Stavsäter sin egen fattigstuga. Nämligen byggnaden vid den år 1672 inköpta Svartsäters gård. Ej att förväxla med Svartsäters skola som byggdes 1880 av byggmästare Nylander från Linköping.
Detta med inhyse, undantag och änkor återkommer på flera av torpen en form av social verksamhet.
När uppfördes då Sörängen. Årtalet går ej att fastställa från urkunderna, men torde vara ett av de sista torpen som uppfördes vid Stavsäter. I det äldsta kartmaterialet från början av 1700 talet, är alla Stavsäters torp upptagna utom Sörängen. Så en kvalificerad gissning är att torpet uppfördes under senare hälften av 1700 talet. Vad som styrker detta är att arkitekturen helt skiljer sig från övriga torp. Som framgår av planskissen så hade stugan sin entré från gaveln, med en öppen utbyggnad, försedd med avlastningsbänkar för mjölkkärl m.m. på båda sidor. Huset var försett med en trappa till övervåningen, som med tanke på husets höjd, kan ha varit försett med en kammare. ( det senare grundar sig på kursledarens minnesbild av huset)
Den brukbara jorden till torpet var belägen öster om torpet, och utgör i dag en kultiverad betesmark. Gärdena väster om torpet tillhörde Hässelkulla.