Stavsäters utveckling från eventuell by, eller tre små gårdar, till säteri och storgods.

Under Anders Stuarts tid inrättades säteri på Stavsäter. Gården benämns under den Stuartska perioden för Stuartsäter. 1705 inköpte Jakob Spens rätten till skatterusthåll (frälse) för Stavsäter. Gården tilldelades rote Nr. 1 vid Vifolka kompani av Östgöta Kavalleri. Som ryttartorp uppfördes torpet Myran. Den sista knekten på Myran var Gustav Ferdinan Seth, han anställdes 1884.

Se mer om detta i Vist Hembygdsförenings skrift "Från Bondeuppbåd till indelningsverk".

	Från småjordbruk till gods. Godset Stavsäter har vuxit fram genom inköp av närliggande jordbruksfastigheter. Svartsäter i norr. Farsbo i söder. Flådra och Persbo i väster
	För att säkerställa behovet av arbetskraft till sätesgården, anlades under 1700-talet de flesta torpen vid Stavsäter. Det var så kallade "dagsverkstorp". Torparen betalade arrende för sitt torp genom egna arbetsinsatser vid sätesgården. Här en översiktskarta över Stavsäters dagsverkstorp. Av här angivna torp är i dag Sörängen på Stavsäter och Danielstorp vid Persbo rivna. Likaså är gården Flådra med torpet Örebro borta ur kartbilden.
	Sjöregleringen. I samband med byggandet av Kinda kanal på 1850-60 talet gjordes en vattenreglering av Rängensjöarna. Vattenståndet sänktes med 1,7 m. Vid samma tid sprängdes vattentröskeln vid Damin bort, så Flådrasjön försvann för alltid ur kartbilden. Här är Flådrasjöns läge markerat med blått, däremot har inte den exakta strandlinjen kunnat fastställas. Rängens strandlinje kom för Stavsäters del att få en ostligare sträckning. Före sänkningen utgjordes därför en del mark av sjö- eller blötmark, här markerat med orange färg.

Som många jordbruksbygder utefter farleden blev Stavsäter, med sitt läge utefter St. Rängens nordvästra strand, tidigt befolkat av de nomader eller jägarfolk som söder ifrån tog Götaland i besittning.
Vi har bevis på detta genom de stenverktyg som hittats på agorna vid Stavsäter. Vi kan här räkna in följande föremål i samlingen.

Säkert är flera föremål återfunna fast dessa har stannat i privat ägo. Man kan av de registrerade föremålen utläsa ett visst mönster vad gäller dessa förhistoriska människors närvaro.I forna tider fram till 1860 talet låg en till ytan ganska stor sjö vid gårdens västra gräns, Flådrasjön. Sjön hade sitt utlopp från torpet Damin, sydost ut till St. Rängen.

När man i dag vandrar utefter det forna vattendraget ser man en ganska bred skärning i terrängen, utskuren av det strömmande vattnet från den å som utgjorde Flådrasjöns bräddavlopp. Man frågar sig därför, var denna å segelbar för de första nybyggarna på Stavsäter.

Ja, fynden av stenverktyg tyder på detta. Damin, Kvarngärdet, Örebrogärdet och Persbo har en gemensam nämnare, nämligen Flådrasjön. Pirumplöjan och Sörängen ligger heller inte långt från den å som här är omnämd. Laxfisket i sjösystemet utefter Stångådalen har i forna tider varit givande. Kanske laxen i ån från Flådrasjön var ett bra näringstillskott för de första nybyggarna.

Vid torpet Damin, vid Flådrasjöns utlopp fanns fram till 1860 talet ett vattenfall. Vattenfallet utnyttjades för en kvarnrörelse vars ursprung i tiden inte helt har kunnat spåras. Av kvarnen finns i dag inga synliga spår, däremot finns kvarnstugan kvar.

Av forntida bebyggelse har inga upptäckter gjorts. Men kanske en fosfatanalys av jorden i hagen nordost av Damin och på gärdena mellan Kvarnstugan och Flådra skulle ge ett ganska intressant resultat.

Genom en kraftig uppodling under de senaste 100-200 åren av tidigare ängs- och betesmark, har ev. fornlämningar odlats bort. Kvar idag finns ett gravfält beläget ca. 400 meter nordost om gården. Gravfältet är ett mönster över hur bronsåldersfolket anlade sina gravfält. I närheten till farleden i en höglänt naturskön terräng.

Enligt Bror Schnittger som utförde utgrävningar 1915, skulle gravfältet ha anor från bronsåldern. Emellertid anser dagens arkeologer att gravfältet tillhör den äldre järnåldern.

I beteshagen norr om Labbenäs finns också två järnåldersgravar, dessa har utan tvekan den utformning som är typisk för järnåldern. Bakom stugan till torpet Myran finns en mycket märklig stenhäll. Det är en flathäll ca. 1,25 x 2 meter som är upp-pallad på fyra klotstenar, en i varje hörn. Två sådana upp-pallade stenhällar är kända sen tidigare i Vist. Dessa är av tidigare arkeologer klassade som offerplatser från asatiden. Kan den här stenhällen vid Myran månde ha haft samma funktion för våra förfäder. Frågan får t.v. stå öppen. Men man tycker nog att det är underligt om naturen, utan hjälp av människohand, har kunnat åstadkomma detta monument av sten. Offerplatser av den här typen återspeglas i de isländska sagorna, den nordiska förhistoriska kulturens bäst kända skriftliga källmaterial.

Stavsäter blir en stormansgård

Grunden för Stavsäters tillväxt och storhetstid lades av Anders Stuart. Genom innehav av andra gårdar fick han säterirättigheter för Stavsäter i början av 1600 talet. Hur var då situationen för Anders Stuart för att han skulle erhålla säterirättigheter på gården. Jo, en förutsättning var att där fanns en "ståndsmässig" huvudbyggnad. Vi vet från andra gårdar att sätesrätten strandade just på den frågan. På 1703 års karta kan man se att huvudbyggnadernas placering på gården var lika med dagens. Man ställer sig därför frågan byggde Anders Stuart sin huvudbyggnad som en envåningsbyggnad i timmer med samma planlösning på källare och våningsplan som slottet har i dag?

Vi vet att byggnaderna var i behov av reparation i slutet av 1600-talet. Var det kanske så, att under den Spenska perioden, när man bevisligen rustade upp slottet, byggde på en våning och lät den påbyggnaden få den karolinska byggnadsstil som slottet har idag. A. Kugelberg är också, i den utredning som har gjorts för Conrad Ekmans räkning 1954, tveksam till om Hedvig Spens byggt nytt slott eller byggt om och renoverat den tidigare säteribyggnaden. Kanske årtalet 1642, som förekommer i den Spenska vapnet över dörren, är relevant för den först uppförda huvudbyggnaden på Stavsäter. Några klart uttalade årtal för slottets tillkomst har jag inte kunnat finna i några handlingar. Snarare snuddar alla uppgifter vid den teori som jag framfört här. Tillkomsten av flyglarna kan ha följt samma mönster som slottet.

De flesta ägarna till Stavsäter har inte haft gården som fast bostad. Därför har gårdens öde skiftat i välstånd och nedgång under dess snart 400-åriga reella historia.

Den första uppsvingen fick gården under den Stuartska perioden. Genom att Vist socken dominerades av tre stora gårdar Bjärka-Säby, Sturefors och Stavsäter, låg också socknens sociala utveckling under dessa gårdar. Det gällde framförallt kyrkobyggandet, skolväsendet och väg- och brobyggnation. För sådana ekonomiska insatser svarade Bjärka och Sturefors för 2/5 delar och Stavsäter för 1/5 del.

Ur Stavsäters historia går att läsa hur Anna Stuart till åminnelse av makan Johan Stuart skänker en malmljuskrona till kyrkan.

Ur Vist begravningsbok står att läsa följande: "Anno 1667 juldagen haver den ädla och välborna fru Anna Stuart till Stuartsäter förärat till Gudi till äro och hans tempel till märkeliga prydnad sin salig herre i testamente till ihågkommande och åminnelse en skön ljusekrona med 12 pipor". Ljuskronan blev lågornas rov vid kyrkbranden 1961.

Den andra välståndsperioden inträffade under den Spenska tiden. Det är här som slottet får sin nuvarande utformning. Förmodligen uppfördes även stall- och magasinsbyggnaden då, eftersom även dessa byggnader har uppförts i 1700 talets karolinska stil. Merparten av torpen vid Stavsäter har också sitt ursprung från den Spenska perioden.

Epoken Ekman

Det verkliga lyftet för Stavsäter i välstånd, inträffade med det Ekmanska övertagandet. Här ställdes riskvilligt kapital till förfogande för en klar uppryckning av näringen inom djurhållning och jordbruk. Efterhand som nya maskiner dök upp på marknaden, tillfördes gården dessa hjälpmedel.
Även bland de anställda inträffade ett socialt uppsving. Från 1920 talet förekom en bred upprustning av bostäder, både för arbetarna som för torparna.

En kontrakterad läkare, stod kostnadsfritt till arbetarnas och deras familjers förfogande. Likaså anställdes en sjuksköterska vid Bjärka-Säby, som också utan kostnader för arbetarna var behjälplig för hela familjen om så behövdes.

För de gamla trotjänarna, och det blev många, instiftades en form av pension. Där den anställde kostnadsfritt fick bo kvar i sin gamla bostad, eller i vissa fall blev anvisad en annan bostad på gården, livet ut. Pensionären behövde heller inte betala för mjölk, el och ved.

Att man trivdes med sin anställning vid Stavsäter, ser man av att merparten av de anställda blev gamla trotjänare, som stannade och inväntade slutet av sitt långa dagsverke i sin stuga. För att sedan förenas med sina forna arbetskamrater på "Vår Herres eget skördefält" vid kyrkan.

Grundaren till detta framåtskridande, godsägaren Oscar Ekman var, utöver att han gav sina anställda en högre social status än vad som var brukligt på andra gårdar, en mycket stor kulturpersonlighet. Detta intresse återspeglas bl.a. genom de böcker han lät skriva om Bjärka-Säbygodset, där för övrigt även andra platser och händelser från socknen är omnämnda.

Genom att riva, och sedan rekonstruera en del byggnader från godset vid Säby bro, "Fornhemmet" har mycket kulturhistoria blivit bevarat för kommande generationer. Även skolväsendet omfattades av godsägarens intresse.