Stavsäter

	Hässelkulla Arkivbilder
	Hässelkulla är liksom angränsande torp avstyckat från Farsbo under 1700-talet. Den sista torparen på Hässelkulla blev Olle Roos. Därefter införlivades torpet med Kalvsveden. Torpet är numera upplåtet som sommarbostad.	1989
	Den näst sista torparen vid Hässelkulla var David Kleist. Han brukade torpet fram till sin pensionering, då han och hustrun flyttade till Stavsborg. Här David och Hilma Kleist framför stugan vid Hässelkulla.
	Fram till 1930-talet var oxen den vanligaste draghjälpen som förekom på torpen. Stutarna, förstadiet till oxarna, köptes från Vimmerby. Oxarnas fartresurser var oerhört begränsade, så en kvarnskjuts till kvarnen vid Sturefors tog en hel dag i anspråk. Här håller David Kleist på med en omlastning vid Sturefors kvarn. För att kompensera tidsförlusten vid en kvarnskjuts, så fick andra göromål på torpet utföras med tidigt morgon- och sent kvällsarbete. För att inte tära för hårt på det sparsamma vinterfodret, så inköptes oxarna i allmänhet på våren och såldes på hösten.
	Det var djurhållningen på torpen som var den bärande inkomstkällan för torparna. Svin och höns höll man i första hand för det egna hushållet . En viss försäljning av fläsk och ägg förekom. Den största inkomstkällan var dock avkastningen från ladugården. Fram till mitten av 30-talet förädlades mjölkprodukterna hemma på torpet. Genom att låta mjölken passera genom en handdriven separator, så frånskildes mjölkens fettämnen (grädden). Av grädden kärnades smör som sedan gick till avsalu, antingen till "handlaren i Grönlund", eller till uppköpare i staden. Skummjölken gick till uppfödning av torpets kalvar. Merparten av torpens kalvar gick till slakt. En och annan kvigkalv kunde bli "påläggskalv", man behöll den för att i sinom tid byta ut en äldre mjölkko som fallit för åldersgränsen och som inte längre gav så god avkastning. I mitten av 30-talet upprättades en mjölklinje, där torparnas mjölk hämtades med bil från mjölkbryggorna vid stora landsvägen. Här på bilden David Kleists kalvhage.