Ett människoöde från torpet Stensäter.

 Av alla personer som haft torpet Stensäter som hemvist torde Johannes Jonsson och hans hustru Maria Margareta Jonsdotter vara de som tillbringat mesta tiden av sina levnadsår på ett och samma ställe. Johannes var född vid torpet och av sina 68 levnadsår vistades han närmare 60 år vid Stensäter. Hans hustru Maria kom dit år 1844 och fullgjorde där sin levnadsgärning under 55 år. Hon hade framfött nio barn och dessutom hade hon och Johannes tagit ett så kallat barnhusbarn under sitt beskydd. En av deras söner fick namnet Carl Johan och det är om denne man denna berättelse handlar.

Carl Johans far, Johannes, var inte bara torpare, han var också skräddare och torde ha fungerat som flitigt anlitad sådan i trakten. Carl Johan hade tydligen ärvt faderns anlag för yrket, när han var i 16-årsåldern började han som skräddaredräng hos skräddare Fredrik Anton Östlund i Sundtorp. Han prövade på livet som skräddaredräng på ett par andra platser, dels vid Sandtorpet i Bankekinds socken och dels vid gården Eke i Östra Ryd socken. Att han tog anställning vid Eke kan ha sin förklaring däri att en äldre broder, Frans Oscar, 1877 blivit antagen som soldat för Eke rote. Bröderna tycks ha haft ett gott förhållande till varandra, mera om detta längre fram i berättelsen. På våren 1879 flyttade Carl Johan hem till föräldrarna i Stensäter och vistades under sommaren i föräldrahemmet. Han hade högst sannolikt funderat en hel del om sin framtid och säkerligen ville han se något mera av världen än bondsocknarna i trakten. Han hade nu gjort som många andra hantverkare brukade göra, nämligen bytt sitt efternamn och kallade sig numera Stensson, namnet naturligtvis förknippat med Stensäter. I oktober 1879 for Stensson iväg till Södertälje förmodligen fylld av optimism och framtidstro.

Carl Johan hade städslat sig som skräddaregesäll hos en etablerad skräddare i Södertälje stad. Det stod förstås inte länge på förrän flickor kom med i bilden, han hade snart inlett ett som man förstår innerligt förhållande med en sömmerska, Maria Karolina Andersson. Hon var dotter till banvakten vid järnvägen Frans Joel Andersson och hans hustru Lena Maria Danielsdotter. Familjen hade år 1861 flyttat från Oskarshamn till Ytterjärna, bott där i fyra år och sedan flyttat in till Södertälje. Karolina hade två systrar och två bröder.

Förhållandet med Karolina som var närmare sex år äldre än Carl Johan resulterade i giftermål. I mars 1881 ingick de äktenskap, Karolina var då 27 år och Carl Johan drygt 21 år. Karolina blev direkt med barn och i slutet av november föddes sonen Karl Gustaf Antonius. Ytterligare en son, Johan Axel Mattias, föddes i februari 1884. Stensson hade nu bott i Södertälje i fem år och mycket hade hänt i hans liv under den tiden. Nu drabbades han tydligen av hemlängtan, i november 1884 flyttade han med familjen till Linköping där de bosatte sig i kvarteret Tinnerbäcken. Men Stensson var, som sentida ättlingar till honom har förmodat, en något rastlös person. Efter fem år i Linköping flyttade familjen tillbaka till Södertälje, sonen Arvid Viktor hade tillkommit år 1886. Carl Johan kämpade på som skräddaregesäll, familjen levde säkerligen på gränsen till fattigdom. I det utpräglade klassamhälle som rådde var den fattiga arbetarklassen ordentligt nertryckt och utsikten för en fattig arbetare att kunna skapa en drägligare tillvaro var ytterst begränsad.

Många fattiga och hårt arbetande svenskar hade under senare delen av 1800-talet lämnat Sverige och utvandrat till Nordamerika, Carl Johan började också fundera på emigration. Frampå vårkanten år 1892 hade han grubblat färdigt, i augusti samma år hade han ordnat biljett åt sig själv till Amerika, den 22 i denna månad for han iväg. Karolina och barnen skulle komma efter senare. Äldste sonen Karl Gustaf Antonius skulle dock inte följa med till nya landet, han kom till den förut nämnde brodern Frans Oscar i Östra Ryd och blev där upptagen som fosterson. Den 27 december for Karolina med de två sönerna Axel Mattias, snart 9 år gammal och Arvid Viktor, 6 år iväg. Familjen bosatte sig i New-York, Carl Johan hade ordnat med bostad. Hans yrkesverksamhet får man förmoda var liknande den som han haft i Sverige. År 1895 föddes dottern Annie, familjen bodde då i stadsdelen Brooklyn. På senhösten år 1896 drabbades familjen av ett grymt öde. Carl Johan och yngste sonen Arvid begav sig en kväll iväg från hemmet i något ärende, de kom aldrig mer tillbaka hem. Karolinas efterlysningar gav inget resultat. Ingen vet vad som hade hänt de båda, förmodligen hade de blivit utsatta för någon våldshandling. Karolina insåg att hon aldrig mer skulle återse Carl Johan och sonen. Livet hade tagit ett mycket olyckligt slut för Stensson från Stensäter i Grebo.

Därmed kunde denna berättelse vara avslutad, något måste dock förtäljas om Karolinas öde. Hennes situation var milt uttryckt brydsam. Hon var därtill havande. Efter en tids resultatlös efterforskning beslöt hon att återvända till Sverige. På något vis skaffade hon fram pengar till hemresan. Hon kom så hem till sin mor i Södertälje, fadern, Frans Joel hade avlidit 1894. Men denne Frans Joel hade kunnat arbeta ihop till ett eget hus och där fanns plats för Karolina och hennes barn. Karolina tog plats i ett ullspinneri, efter en tid råkade hon få in sina händer i en kardmaskin och därvid blev hennes händer vanställda. Hon var tvungen att byta arbete och kom nu till ASTRA som städerska. Där arbetade hon till sin pension, hon dog 1936.