Mor Maria i Solberga berättar

Maria Helena Eriksson berättade den 12 april 1915, då 80 år gammal

Att en ha leve så länge när en ha slite så mycke, dä ä otrolit. Han sa dä te Direktören, Kyrkoherde Johansson; att dä finns ingen på Säby som ha slite mer än ja. Ja börjede hemme hos Mor, i Åndebäck. Ja va bare 11 år när ja feck sköte hemmet för Mor ble förbi när Far do. De förste åra ja va gift hade ja dä bra. Vi va i Grebo i två år å arrenderede å Dommarn i Laxgåln. Vi hade 11 kor å betalde 2 punn smör å 10 kroner för var ko. Dommern söp så vi kunne inte va där. Johan va då här i törpet å då flötte vi hit å bodde på kammern i två år. Far arbetede ve kanalen. Sen bodde vi "hyresfritt" i Cedersberg ett par år. Då hade vi e ko å 4 får å bare två barn, så dä va legit å bra på alle vis. Far han skötte materialboa för kanalbygget å han tjänte 3 kroner om dan. Han lemne ut reskap å lagde skottkärrer å spae å sånt. Sen va Johan pank på Solberga å då narre di hit oss. Här va allting nerruttet å kora va så utmagrede så en feck rese döm iblann. Far geck 5 dage i vicka te Herrgåln å ja feck sköte stället. Den minste feck ja ha mä mej i ett spånsåll. Klocka tre feck ja gå öpp om mörna å börje mitt slit. Dä va inte te ligge å söve te klocka fem som en gör nu. Kara skulle va ve Säby klåcka fem öm möran.

Upptecknat av Tullia Lundblad.

Datorutskrift i jan. 2002 Helge Fransson.