2.5
Yrke före och efter amerikavistelsen
I detta stycke räknas re-emigranterna av naturliga skäl inte med. 22
personer återstår, varav en person dog snart efter hemkomsten och en var
den äldre änkan. Gustaf Adolf Axelsson Axén hade varit intressant att
få fram lite mer om än vad husförhörslängderna kunde förtälja
eftersom han blev tillbakavisad39 från Amerika efter 3 år.
Han var arbetare före emigrationen och hade tidigare suttit av ett straff
för "våld mot tjänsteman stadd i tjänsteärende" 40.
Vid hemkomsten var han fortfarande arbetare. De 4 återinvandrade
kvinnorna har inte noterats som arbetande i husförhörslängden vare sig
före eller efter amerikaresan utan här var det civilståndstiteln som
gällde. Det var änkan och en skomakaredotter som flyttade från socknen
1 år efter hemkomsten. Sedan var det hustrun Signe Karolina som
antagligen inte bott i Vist före emigrationen och slutligen Emilia
Wistrand.
Emilia Wistrand
var dotter till hemmansbrukaren och snickaren Anders Fredrik Wistrand.
Emilia emigrerade 1887 som 21-åring och återvände 1895, 8 år senare.
Hon återvände till Karsnäs som föräldrarna arrenderade av Bjärka
Säby. 1896 gifte sig Emilia med Carl Alfred Johansson och de tog över
Karsnäs. Emilia dotterdotter, Siv Larsson, har berättat att Carl också
varit i Amerika men han inflyttade till Vist från Vårdsberg och därför
komhan ej med bland "mina" återinvandrare41.
Siv berättar
också att Karsnäs var en gård på 20 h., (vilket betyder att det var en
ganska stor gård med dåtidens mått). Emilia och Carl fick 8 barn och
kunde väl inte kosta på sig någon lyx men ingen behövde i alla fall
gå hungrig. Under intervjun kom vi också fram till att den
återinvandrade äldre änkan, antagligen var Emilias mormor.
Huruvida
amerikavistelsen blev en ekonomisk framgång i Emilias fall kan jag dock
inte uttala mig om
|
Emilia Wistrand
|
En del av männens
yrken benämns olika fastän de står för samma sak. Hemmasöner och
arbetare var oftast detsamma som dräng och de arbetade inom jordbruket.
Av männen var det 4 personer som prästen antecknat
som hemmasöner och en står som yngling vid emigrationen. Några av dem
har nog ändå arbetat i några år före resan med tanke på åldrarna. I
dessa fall får man titta på fädernas yrken och några av dem har jag
redan berört.
Jag har funnit att 7 personer möjligtvis hade en ganska hög
"status" efter resan och av dem var det 2 personer som inte hade
det före emigrationen. Ytterligare en kanske kan sägas ha gjort en
ekonomisk framgång. En annan person som kan sägas hade en hög
"status" efter resan, var drängen Johan Axel Nilsson som
tillbringade 12 år i Amerika. 1899 återvände han och blev ägare av en
av Krutsjudaregårdarna i Vist. Jag vet tyvärr inte mantalsstorleken på
gårdarna, vilket givetvis kunde ha varit av intresse. Kanske var han i
Amerika tillräckligt länge för att vid hemkomsten kunna förändra sin
status (jag vet heller inget om fadern och det kan ju
ha varit så att han ärvde gården). Den andra personen som förbättrat
sin ställning var arbetaren Adolf Fredrik Carlsson. Adolf Fredrik var i
Amerika 2 gånger, sammanlagt 12 år. Hans far var statdräng men han
själv blev hemmansägare när han återkom andra gången från Amerika.
Här kan den långa amerikavistelsen också varit avgörande.
Målargesällen
Carl Gustaf Nilsson kom hem någon gång kring 1913 och byggde sig ett
hus, som han sålde 191942. Samma år köpte han
livsmedelsaffären i Vist och blev "handlande". Carl Gustafs far
var visserligen hemmansägare men med tanke på hans egen titel vid
utvandringen kan man nog säga att han "arbetat upp sig".
Bröderna
Johan Harald och Gustaf Alfred Palmqvist kom från en annan av
Krutsjudaregårdarna i Vist. Modern ägde 1/4 av "stamgården" i
Norrberga och fadern var byggmästare43. Jag har fått veta att
orsaken till emigrationen i Johan Haralds
fall troligtvis var för att undslippa straff, för ett slagsmål i
samband med en taklagsfest i
Åtvidaberg. Då hade brodern "Gusten", Gustaf Alfred, redan
emigrerat 2 år tidigare och kanske påverkade
han Johan Haralds utvandringsbeslut. Bröderna återvände 1901 och 1905
och fick tillsammans med en tredje
bror ärva Krutsjudaregården. Stig berättar att de antagligen
arrenderade ut sin gård eftersom den var så liten,
(7/l6 mantal), och att Johan Harald blev mjölnare i Rimforsa (utanför
socknen). Gusten arrenderade Nyhagen,
en gård i socknen, och arbetade som snickare hos fadern. I
husförhörslängden står Gusten som "arbetare"
både före och efter resan och Johan Harald först som hemmason och sedan
som arbetare. År 1919 sålde
bröderna gården.
Ynglingen
Per Adolf Knapp Petersson vars far var "avskedad grenadjär",
tillbringade 7 år i Amerika. När han återinflyttar
är hans yrke snickare. Per Adolf kan ha varit snickare redan före resan
utan att prästen har fört in det i
husförhörslängden, men han kan också ha lärt sig yrket i Amerika. Jag
vet tyvärr inte om han var sin egen eller
om han arbetade som anställd.
Sedan
har vi hemmasonen Knut August Svensson som gift sig i Amerika. Han kom hem
med sin familj efter faderns död och
tog över som "handlande och skomakare". Knut August står som
hemmason i utflyttningslängden. Med
tanke på faderns yrke kan man nog säga att han inte genomgick någon
större statusförändring.
De
resterande 14 återinvandrade männen var drängar, arbetare eller
hemmasöner vid emigrationen och de flesta av
dem arrenderade en gård eller ett torp vid hemkomsten.
39 Ordet "tillbakavisad" är taget ur
husförhörslängden och var en myndighetsbeslutad återinvandring.
40 Hembygdsföreningen, Utvandrare från Vist socken 1850-1930,
s 111. Otto och Adina
41 Intervju med Siv Larsson, nov. -95.
42 Intervju med Stina Andersson.
43 Intervju med Stig Lindh.
|