2.5 Yrke före och efter amerikavistelsen


I detta stycke räknas re-emigranterna av naturliga skäl inte med. 22 personer återstår, varav en person dog snart efter hemkomsten och en var den äldre änkan. Gustaf Adolf Axelsson Axén hade varit intressant att få fram lite mer om än vad husförhörslängderna kunde förtälja eftersom han blev tillbakavisad39 från Amerika efter 3 år. Han var arbetare före emigrationen och hade tidigare suttit av ett straff för "våld mot tjänsteman stadd i tjänsteärende" 40. Vid hemkomsten var han fortfarande arbetare. De 4 återinvandrade kvinnorna har inte noterats som arbetande i husförhörslängden vare sig före eller efter amerikaresan utan här var det civilståndstiteln som
gällde. Det var änkan och en skomakaredotter som flyttade från socknen 1 år efter hemkomsten. Sedan var det hustrun Signe Karolina som antagligen inte bott i Vist före emigrationen och slutligen Emilia Wistrand.

 

Emilia Wistrand var dotter till hemmansbrukaren och snickaren Anders Fredrik Wistrand. Emilia emigrerade 1887 som 21-åring och återvände 1895, 8 år senare. Hon återvände till Karsnäs som föräldrarna arrenderade av Bjärka Säby. 1896 gifte sig Emilia med Carl Alfred Johansson och de tog över Karsnäs. Emilia dotterdotter, Siv Larsson, har berättat att Carl också varit i Amerika men han inflyttade till Vist från Vårdsberg och därför komhan ej med bland "mina" återinvandrare41.

Siv berättar också att Karsnäs var en gård på 20 h., (vilket betyder att det var en ganska stor gård med dåtidens mått). Emilia och Carl fick 8 barn och kunde väl inte kosta på sig någon lyx men ingen behövde i alla fall gå hungrig. Under intervjun kom vi också fram till att den återinvandrade äldre änkan, antagligen var Emilias mormor.
Huruvida amerikavistelsen blev en ekonomisk framgång i Emilias fall kan jag dock inte uttala mig om


Emilia Wistrand

 

En del av männens yrken benämns olika fastän de står för samma sak. Hemmasöner och arbetare var oftast detsamma som dräng och de arbetade inom jordbruket. Av männen var det 4 personer som prästen antecknat
som hemmasöner och en står som yngling vid emigrationen. Några av dem har nog ändå arbetat i några år före resan med tanke på åldrarna. I dessa fall får man titta på fädernas yrken och några av dem har jag redan berört.
Jag har funnit att 7 personer möjligtvis hade en ganska hög "status" efter resan och av dem var det 2 personer som inte hade det före emigrationen. Ytterligare en kanske kan sägas ha gjort en ekonomisk framgång. En annan person som kan sägas hade en hög "status" efter resan, var drängen Johan Axel Nilsson som tillbringade 12 år i Amerika. 1899 återvände han och blev ägare av en av Krutsjudaregårdarna i Vist. Jag vet tyvärr inte mantalsstorleken på gårdarna, vilket givetvis kunde ha varit av intresse. Kanske var han i Amerika tillräckligt länge för att vid hemkomsten kunna förändra sin status (jag vet heller inget om fadern och det kan ju
ha varit så att han ärvde gården). Den andra personen som förbättrat sin ställning var arbetaren Adolf Fredrik Carlsson. Adolf Fredrik var i Amerika 2 gånger, sammanlagt 12 år. Hans far var statdräng men han själv blev hemmansägare när han återkom andra gången från Amerika. Här kan den långa amerikavistelsen också varit avgörande.

Målargesällen Carl Gustaf Nilsson kom hem någon gång kring 1913 och byggde sig ett hus, som han sålde 191942. Samma år köpte han livsmedelsaffären i Vist och blev "handlande". Carl Gustafs far var visserligen hemmansägare men med tanke på hans egen titel vid utvandringen kan man nog säga att han "arbetat upp sig".

 

Bröderna Johan Harald och Gustaf Alfred Palmqvist kom från en annan av Krutsjudaregårdarna i Vist. Modern ägde 1/4 av "stamgården" i Norrberga och fadern var byggmästare43. Jag har fått veta att orsaken till emigrationen i Johan Haralds fall troligtvis var för att undslippa straff, för ett slagsmål i samband med en taklagsfest i Åtvidaberg. Då hade brodern "Gusten", Gustaf Alfred, redan emigrerat 2 år tidigare och kanske påverkade han Johan Haralds utvandringsbeslut. Bröderna återvände 1901 och 1905 och fick tillsammans med en tredje bror ärva Krutsjudaregården. Stig berättar att de antagligen arrenderade ut sin gård eftersom den var så liten, (7/l6 mantal), och att Johan Harald blev mjölnare i Rimforsa (utanför socknen). Gusten arrenderade Nyhagen, en gård i socknen, och arbetade som snickare hos fadern. I husförhörslängden står Gusten som "arbetare" både före och efter resan och Johan Harald först som hemmason och sedan som arbetare. År 1919 sålde bröderna gården.

 

Ynglingen Per Adolf Knapp Petersson vars far var "avskedad grenadjär", tillbringade 7 år i Amerika. När han återinflyttar är hans yrke snickare. Per Adolf kan ha varit snickare redan före resan utan att prästen har fört in det i husförhörslängden, men han kan också ha lärt sig yrket i Amerika. Jag vet tyvärr inte om han var sin egen eller om han arbetade som anställd.

 

Sedan har vi hemmasonen Knut August Svensson som gift sig i Amerika. Han kom hem med sin familj efter faderns död och tog över som "handlande och skomakare". Knut August står som hemmason i utflyttningslängden. Med tanke på faderns yrke kan man nog säga att han inte genomgick någon större statusförändring.

 

De resterande 14 återinvandrade männen var drängar, arbetare eller hemmasöner vid emigrationen och de flesta av dem arrenderade en gård eller ett torp vid hemkomsten.


39 Ordet "tillbakavisad" är taget ur husförhörslängden och var en myndighetsbeslutad återinvandring.
40 Hembygdsföreningen, Utvandrare från Vist socken 1850-1930, s 111. Otto och Adina
41 Intervju med Siv Larsson, nov. -95.
42 Intervju med Stina Andersson.
43 Intervju med Stig Lindh.