2.4 Civilstånd före och efter amerikavistelsen

Ingen av återinvandrarna var gift vid utvandringen, men en var änkeman och en änka. 12 av dem gifte sig dock mycket snart efter hemkomsten. 7 personer gifte sig redan inom 1 år, 2 inom 2 år, 1 inom 3 år och 1 inom 5 år. Ytterligare l gifte sig ganska snart efter hemkomsten, (året är obekant). Sammanlagt gifte sig 12 personer, alla antagligen inom 5 år.

Gustaf Alfred Palmqvist gifte sig i Vist vid 22 års ålder, blev änkeman samma år och fick en dotter. Han emigrerade 2 år senare och dottern lämnades hos hans föräldrar under de 5 amerikaåren. Efter 2 år hemma i Vist gifte Gustaf Alfred om sig, skaffade fler barn och flyttade 1920 till grannsocknen Grebo. Knut August Svensson och Signe Karolina Flink var de enda förutom en, re-emigrant, som gifte sig i Amerika. Knut August kom tillbaka 1911, 1 år senare kom Signe Karolina med deras 3 barn. Kanske hade de inte pengar till alla biljetter när fadern återvände. De får ett barn till 1915 och flyttar 1919 till Huddinge.

Vad gäller re-emigranterna har jag endast civilståndsuppgifter om en person. Det var Johan Oskar som var hemma 1 år för att bygga en ladugård35. Han gifte sig i Amerika med en svenska.

Beijbom har kommit fram till att svenskamerikanerna oftast gifte sig svenskt. Endast ca en tiondel av männen i Chicago valde "ickesvenska" hustrur36. Med tanke på att de återvändande männen till Vist gifte sig så snart efter hemkomsten, verkar de ha följt de svenska männens allmänna förkärlek till att gifta sig svenskt.

Frans Otto Johansson återvände till Sverige för att gifta sig med sin ungdomskärlek. I Nils Ferdinands berättelse37, framkommer giftermålsorsaken också som en av de främsta vid beslutet att återvända. Nils Ferdinand gifte sig inom 1 år med en av Frans Otto Johanssons systrar. Frans Otto Johansson var ett av 16 barn till brukaren Johan Fredrik i Wreta38. Otto arbetade som dräng i Toketorp men när han var 18 år, 1904, flyttade han till Amerika. Kanske insåg han de snäva möjligheterna i att kunna ärva något eller att få ta över arrendegården efter sin far i en så stor syskonskara. Ett brev som Otto fick från sin mor i Sverige kom att ha stor betydelse. Hon skrev att flickan Adina som Otto var förtjust i, hade fått sällskap av en grannpojke, och om han fortfarande var intresserad av henne fick han skynda sig hem. Otto packade då sin kista och beslöt sig att på vinst eller förlust åka hem efter 7 år i Amerika. 


Otto och Adina

Den 14 november 1911 stod han på järnvägsstationen i Vist där han träffade en man som arbetade vid järnvägen. Otto visste att denne man var välinformerad om läget i Toketorp där Adina bodde, för denne var gift med en moster till Adina. Otto frågade om han trodde att det fanns någon chans att Adina ville gifta sig med honom. Ty om han inte trodde det kunde han lika gärna bege sig direkt tillbaka till Amerika igen. Otto var en rejäl man, men lite blyg och ville väl inte göra sig till åtlöje om han fick ett nej. Han fick i alla fall rådet att söka upp henne. Adina hade inte sett Otto sedan hon var 15 år, men besöket var inte förgäves. 19/10 1912 gifte de sig och flyttade till grannsocknen, Bankekind, där de arrenderade en gård. De fick 3 barn, av vilka 2 blev vuxna. 1919 flyttade familjen till Åtvidaberg.

Att Otto flyttade hem från Amerika för att gifta sig är uppenbart, dessutom hade han antagligen i Amerika tjänat ihop pengar till att köpa de djur och maskiner som kunde behövas på gården. Otto fanns inte noterad som återinvandrad i hembygdsföreningens bok. Kanske berodde det på att han så snart efter hemkomsten flyttade ut ur socknen. Husförhören skedde på hösten och innan dess hade han flyttat.


35 Intervju med Stina Andersson, nov. -95, (Johan Oskar Petersson var hennes morbror)
36 Beijbom s. 162.
37 Se inledningen
38 Denna berättelse fick jag genom en intervju med Stig Lindh, nov. -95, vars faster Adina, orsakade Ottos återresa.