2.3 Återinvandrarnas bakgrund


För att kunna få en möjlig, men dock ändå osäker, uppfattning om återinvandrarnas uppväxt har jag studerat föräldrarnas yrken. Eftersom prästen ganska sällan noterade kvinnornas yrken i husförhörslängderna, (det står oftast bara hustru), blir det fädernas yrken som studeras. Mödrarna arbetade säkerligen med hem och barn men i endast ett fall, (en barnmorska), var deras sysselsättning noterad i husförhörslängden. Uppgifter om återinvandrarnas fäder har jag hittat utom i tre fall. När man tittar på fädernas yrken bör man ha i åtanke att nästan alla "mina" återinvandrare hade många syskon och chanserna att ärva var små även för de med besuttna
föräldrar.

Återinvandrarna tillhörde med några undantag det lägre skiktet på den dåtida samhällsstegen33. Tre män hade fäder som var hemmans- eller lägenhetsägare. Till dessa räknas målargesällen Carl Gustaf Nilssons far medan modern var barnmorska. Två återinvandrade bröder hade en mor som var ägare till en av Krutsjudar-gårdarna i Vist34. En del hantverkaryrken hade också en ganska hög "status". Jag vill återigen påminna om osäkerheten när man ger sig in i en statusindelning. Vad gäller hantverkarna fanns det dels de som var anställda och dels
egenföretagarna, i husförhörslängderna framgår inte vilket. En byggmästare, en handlande/skomakare, en skomakare och en snickare/ brukare representerar denna yrkeskategori. Carolina Andersdotter Järn var änka efter grenadjären Abraham Järn. En grenadjär var ingen officer utan titeln var egentligen bara ett annat ord för soldat.

 

Längre ner på "skalan" hamnade de 17 personer vars fäder var brukare, torpare eller statdräng. Två re-emigrerande syskon hade en slussvaktare till far och en annans far var "avskedad grenadjär". Här är det svårare att avgöra "statusskillnader". Arrendatorerna av de större gårdarna hade oftast drängar och pigor anställda som kunde utföra gårdens dagsverken. Detta behöver inte betyda att de hade det bättre ställt än de mindre brukarna eller sämre än hantverkarna och de självägande bönderna. Detta får vi aldrig reda på men man kan tänka sig att
antalet barn hade betydelse. Med många munnar att mätta fanns nog svårigheter även hos de till synes mer välbeställda. Statdrängar, drängar och pigor hamnade säkerligen ett par steg under arrendatorerna. För att få säkrare uppgifter om levnadsförhållandena skulle man kunna studera bl.a. taxeringsmaterial och mantalsstorleken på torp och gårdar. Till en uppsats av större format kunde detta vara tidsmässigt möjligt. Här har jag dock fått nöja mig med ytterst osäkra antaganden.

 

33 Till detta stycke har jag studerat Sten Carlsson, Samhälle och riksdag, del 11. (1966).
34 Intervju med Stig Lindh, nov. -95.