Ur hushållstidning för Östergötlands län

 

Om Husbonde-tillsyn 1824

 

Det som rörer omtanke wid kostnaderna vid ett landtbruk, skola här några ord anföras till de enfaldigas eftersinnande.

Minskning i kostnaderna för Arbetets bedrifwande, winns genom val af goda Arbetare och dragare, genom noggrann fördelning och ordning wid arbetet, genom wal af goda redskap, genom god wård om redskap och dragare.

Att uppsöka de Arbetare som begära minsta lön, utan särdeles afseende på deras duglighet, arbetsstyrka och flit, att åtnöja sig med klena dragare och spara deras antal medför ofta ökad arbetskostnad. om engod Arbetare, med ett par goda dragare, på 2:ne dagar verkställer lika mycket som en sämre  med ett par klena dragare werkställer på 3, så bör den enfaldigaste kunna inse, att förlusten i det senare fallet gör på hela året mer än 100 dagswerken. Hwilkas wärde ej godtgöres af besparingen i arbetarens lön och det drygare underhåll de bättre dragarna fordra. Saken är solklar och tillkommer att arbetet, ehuru dyrare, blir sämre utfört.

Att utan beräkning av behofwet låta alla arbetande delta i ett göromål, hwarwid de ofta äro i wägen för warandra och liksom tvingas att spara sin arbetsförmåga är en wanlig misshushållning. Wisserligen fordras mycken erfarenhet för att bedömma hwa en arbetare bör kunna på en dag uträtta, och bättre är att Husbonden fordrar för litet än för mycket. Men då de arbetande äro flera förspilles ofta mycken tid genom deras anwändande wid samma arbete. Ofta i ett kedjearbete bestämmer den okunnige eller late arbetstakten. Wiktigt är också att arbetena wid ett landtbruk företas i ordning och i rätt tid.

Hit hörer afwn att allt lagas i tid innan det förfaller tillobotlighet. Den som försofwit vintern får anwända många dyrbara arbetsdagar när han tilltager sin sommarredskap.

Bonden är på sätt och wis lyckligare än Ståndspersonen. Denn senare som aldrig lagt hand wid något hårdare arbete. kan svårligen bedöma hwad som rimligen bör kunna uträttas, och fordrar ofta för mycket av sina tjenare, äfwen om han nnars är rättsinnad.. Han beror derför mycket af sitt folks redlighet, och erfarenheten wisar att Ståndspersonernas jordbruk merendels kräfwer långt större arbetsstyrka än bondens.

Af wigt är att morgonstunderna ej förspills med onödigt wankande kring husknutarne, men äfwen rättwisa att arbetet ej, utom i nödfall, utdrages långt in på nätterna. Ty lika litet han winner med att tiden förnötes utan gagn, lika litet winner han på arbetarnas uttröttande.

Alla öfwerflödiga marknads- och stadsresor äro förspillda arbeten, och wid nödwändiga resor, jämte qwarnfärder, bör så många ärenden som möjligt på en gång uträttas. Till förslösande dagswerken kan äfwen räknas de körslor som Allmogen förrättar för forlön mellan städerna, emedan winsten deraf, när kreaturen, redskapens och eget underhåll afdrages, blir ganska ringa och dessutom gödseln efter dragarna går förlorad.