Skola

Redan på 1500-talet fördes en kampanj i landet, där man från stadsmakternas sida försökte förkovra svensk folket i konsten att kunna läsa och skriva. Den första läroboken var katekesen, som var utformad med en ABC del. Det ålåg i första hand prästerna att förmedla läskunnigheten bland folket. Så småningom kom undervisningen ute i landet att få en något, om än lite mer ordnad form. Det var lekmän, knektar, klockare och andra läskunniga som togs i anspråk för undervisning.

1842 antogs en lag som ålade kommunerna att upprätta skolor och att alla barn skulle genomgå "folkskoleundervisning". I Vist rådde oenighet över hur man skulle realisera den nya lagen. Beilke på Sturefors var för skolbyggandet, medan Cederhjelm på Bjärka-Säby var emot. 1843 enades man dock om att börja bygga skola.

För Stavsäters del kom det dock att dröja fram till 1880 innan man fick sitt första skolhus, Svartsäters skola. Genom kyrkostämman antogs byggmästare Nylander från Linköping som entreprenör för bygget. Den 29 oktober 1880 var byggnaden färdig för syn, varvid man enades om diverse tilläggsarbeten, för vilket Nylander tillerkändes ett extra anslag på 140 kronor.

Skolan var uppförd med en lärosal och en mindre lärarbostad, en utformning som bibehölls ända tills skolan upphörde som läroanstalt. Alla klasserna undervisades således i en och samma skolsal och med endast en lärarinna. Då barnantalet var ganska stort i regionen, föreslogs 1916 på ett sammanträde, att en utbyggnad av skolan borde ske. Godsägare Oscar Ekman erbjöd sig att svara för kostnaderna, om barn kyrkobokförda i Skeda, men hade anknytning till Stavsäter även fick undervisas i Svartsäter. Den nya skolan skulle utformas med separata skolsalar för småskola och folkskola. Därutöver skulle gymnastik- och slöjdsalar uppföras. Barnantalet i regionen uppgick till 40 elever vid den här tiden. Någon utbyggnad av skolan blev aldrig av. Elevantalet började sjunka, så när man kom fram till 1930-talet började i stället frågan om nedläggning av skolan bli aktuell.

Hur klarades lokalfrågan i den relativt lilla skolsalen, när barnantalet var som störst? 1881 antogs den första skolstadgan i Vist, som angav att varje elev skulle genomgå småskola, folkskola och fortsättningsskola. Svartsäter klassificerades enligt skolstadgan som mindre fast skola. Det innebar att varje skolform små- och folkskola fick indelas i två grupper, där första gruppen undervisades hela skolveckan med 30 timmar, under det att den andra gruppen undervisades 3 dagar och 15 timmar. Nästa vecka bytte grupperna tidsschema. Fortsättningsskolans undervisning förlades till januari - mars då övriga elever hade vinterlov. Vi får inte glömma att även lördagar var arbetsdagar på den här tiden.

Den första lärarinnan som anställdes vid Svartsäter var Fröken Alma Claeson. Hon var verksam vid skolan fram till sin pensionering 1925. Fröken Claeson hade då arbetar vid Svartsäter i ca. 45 år. Fröken Claeson avlöstes av Fröken Margot Israelsson (Oskarsson).

När vårterminen slutade 1938, så var också Svartsäters skolepok slut. Fotogenlamporna och täljstenskaminen hade slutat sprida ljus och värme i den gamla skolan. När höstterminen började 1938, fick eleverna i stället sin undervisning i de mera tidsenliga lokalerna vid kyrkskolan. Transporten av skolbarnen från Svartsätersregionen till kyrkskolan skedde med buss, där turlistan för den ordinarie busstrafiken anpassats efter skolans tidsschema morgon och kväll.

Enligt legenden skulle Svartsäter ha varit Stavsäters "fattigstuga" i gamla tider. Detta kan omöjligt ha varit det hus som utgjorde skolbyggnaden, eftersom denna byggnad enligt föreliggande handlingar uppfördes 1880 som skolbyggnad. Möjligen kan någon byggnad från Svartsäter gård ha fungerat som "fattigstuga" för Stavsäters räkning. Detta har ej gått att få bekräftat.

När Svartsäter upphörde att vara läroanstalt, såldes byggnaden till en privatperson. Ny ägare blev Torsten Bendz. Som synes av bilderna så har Bendz inte nämnvärt ändrat på exteriören på byggnaden och tomten på den gamla kulturbyggnaden.	00-11-06
Den första lärarinnan vid Svartsäter var Fröken Alma Claeson. Hon var verksam vid Svartsäter i 45 år. Här Fröken Claeson under lek med barnen framför skolan. Kortet bör ha varit taget i början av 1920-talet.
Klasserna 2, 4, 6 1929. Fröken Claeson avlöstes som lärarinna av Fröken Margot Israelsson 1925. Fröken Israelsson var 19-20 år gammal när hon började sin lärargärning vid Svartsäter. Det måste ha känts ganska kusligt för denna unga stockholmsflicka, att komma från Stockholm med det ljus som är förknippat med en storstad. För att nu bosätta sig i denna ganska avsides belägna skola, där enda tillgången på ljus kom från fotogenlampor.
Klassfoto taget mitten på 30-talet. Nedanstående namnuppgifter är inte helt säkra. Rättelser och kompletteringar mottages tacksamt.
1937 hade elevantalet sjunkit till 15 elever, fördelade på klasserna 1, 3 och 5. Intagning skedde vart annat år vilket innebar att vissa elever inte fick börja skolan förrän de fyllt 8 år. 1938, som blev det sista läsåret vid Svartsäter, undervisades klasserna 2, 4 och 6. De elever som gick ut klass 6 detta år, fick frivilligt gå ett 7:de läsår, då vid kyrkskolan i Vist. Fr.o.m. 1939 blev det 7:de läsåret obligatoriskt i Vist. All undervisning var då förlagd till kyrkskolan. På bilden 1937 års elevkull.
Skolresa till Stjärnorp 1937
Här den sista klassen som undervisades vid Svartsäter. När vårterminen slutade 1938 så stängdes skolan för alltid efter att ha varit i bruk i 58 år.