| 1664 |
Fastställdes att den som
spottar ned från läktaren på den som står därunder, böte 1
kanna vin.
|
| 1676 |
Överlämnades av
Jöns Öfwesson kyrkans nya bok i vilken skall inskrivas kyrkans inkomster
och utgifter och för sitt besvär härmed lovades honom 3 daler
kopparmynt årligen.
|
| 1678 |
Är av den Högvälborna
Fröken Catharina Oxenstierna Turesdotter till Sturefors etc.
förnämligast Guds heliga namn till lov och ära samt dess hus och
tempels prydnad och heder, skänkt och förärat Wist kyrka en
vacker oblatask med drivet arbete. Gud allsmäktig, som alla goda
gärningar emot sitt tempel bevista, med rik belöning vedergäller,
give och föräre Hennes högvälborenhet allt vad hennes hjärta
önskar och åstundar till timlig och evig välfärd och henne från
all olycka bevara.
|
| 1683 |
Blev Bengt Månsson i Gattorp
vald till kyrkvärd.
|
| 1687 |
Avgick Bengt Månsson i
Gattorp som kyrkvärd.
|
| 1689 |
Omnämnes Bengt Månsson i
Gattorp som en av kyrkans "beskedlige Sexmän". Vid samma
tillfälle valdes Bengt i Styvinge till sexman.
(Anm. Sexmän,
benämning för de ärliga, oberyktade, gamla förståndiga män,
som under 1600-talet började väljas av sockenstämman för att
övervaka kyrkobyggnaden och prästgårdens underhåll samt, med
hjälp av rotemästare, svara för ordning och tukt i församlingen.)
|
| 1696 |
(Nedan följer hela protokollet fört vid
sockenstämman den 30 nov.1696.)
Den 30 november blev allmän
sockenstämma hållen med Wist församling i undertecknarnas
närvaro.
|
| 1. |
Gjordes omändring av Kyrkans sexmän så
att följande blev medlemmar:
Bengt Månsson i Gattorp och Torsten Persson i Styvinge.
Gjordes omskifte av Sexmännen så att 3 tidigare blev omvalda och 3
andra invaldes med sockenmännens samtycke.
De tidigare var: Olof Nilsson i Vässentorp, Per Nilsson i Gattorp
och Måns Jonsson i Svartsätter.
De nyvalda blev Per Jonsson i Norrberga, Jöns Jönsson i Torpa och
Nils Larsson i Skälstorp.
|
| 2. |
Liknande förändring skedde även med
kyrkvärdarna så att den ena, nämligen Erik Svänsson i Risnäs
kvarstår. Den andre, Esbjörn Persson i Ebbetorp avgår och
ersätts av Jon Booson i Labbenäs.
|
| 3. |
Till kyrkans prydnad under den kommande
julhögtiden lovar Olof Nilsson i Vässentorp att pryda ljuskronan
med ljus.
|
| 4. |
Vid förfrågan om sockenbornas allmänna
förhållanden angavs en gammal ryttare, Olof Persson vara
misstänkt för " förargligt umgänge" med en änkefru
vid namn Ingrid. Detta blev undersökt enligt Kunglig förordningens
medgivande i sockenstämman och därefter överlämnat till
allmänna myndigheter.
|
| 5. |
Fanns några förslag om hur mycket varje
hemman skulle bidraga med till de fattiga, men då de flesta inte
ville låta sig beskattas med visst belopp blev här som vanlig, att
envar skulle bidraga efter eget sinne till den kommande julhelgen.
|
| 6. |
Framkom klagan på att så få kom i
Kyrkan till veckopredikningarna. Med risk att beläggas med
böter utlovades större vilja och sända någon från varje gård
utom vid laga förfall.
|
| 7. |
För att få slut på det förargliga
oväsen som förekom i kyrkan särskilt vid gudstjänstens början
och slut, samt utspringande på kyrkogården, tillsattes två
uppsyningsmän nämligen Hans Hansson i Husby och Sven Nilsson på
Sanden, som skall ange de brottsliga. Dessa skall enligt Kunglig
förordning få en sjättedel av de böter som torde falla för de
angivna.
|
| 8. |
Av detta skäl skall också en ny
skamstock snarast tillverkas eftersom den gamla har kommit bort.
Detta arbete åtog sig Hans Hansson i Husby.
|
| 9. |
Jakob Murarmästare har åtagit sig att
mura i fattigstugan som ersättning för en kanna vin som han är
skyldig att betala till kyrkan och skall församlingen godkänna
detta efter utfört arbete.
|
| 10. |
Blev enhälligt beslutat att en ny kläpp
skulle anskaffas till stora klockan på kyrkans bekostnad.
|
| 11. |
Kyrkans sexmän blev uppmanade att
infordra böterna för "otidigt sänglag" inom sex veckor
till kyrkan.
|
| 12. |
Blev godkänt att i testamente efter
avliden ge följande till kyrkan: När bonde eller hustru begraves
ges i testamente 8 öre kopparmynt för varje ko som finns i husets
egendom, även så för inhysesfolk eller vem det må vara som
själv äger eller efterlämnar ko skall ges 8 öre kopparmynt. När
ett barn begravs ges för varje ko som finns i huset 4 öre
kopparmynt. Med legofolk som begraves ges till kyrkan som testamente
16 öre kopparmynt för den som haft dränglön, 8 öre för den som
haft mindre och 8 öre för en legopiga, allt räknat i kopparmynt.
|
| 1700 |
Anträffas någon som röker
tobak i sockenstugan på större helgdagar, till andras obehag,
skall han böta 1 stop vin till kyrkan. Beslutades att om någon
vågar försumma det som getts i testamente till kyrkan efter
avliden, enligt beslut från år 1696, så skall den döde ej
begravas förrän vederbörande har fullgjort sin skyldighet.
|
| 1701 |
Till julhögtiden lovade Jon
i Göttorp och Bengt Månsson i Gattorp att bekosta ljusen i kyrkans
ljuskronor.
|
| 1710 |
Detta år kunde ingen
sockenstämma hållas i Vist på grund av den gruvliga pest som
denna tid samt i början av följande år gick hårt åt denna
församling. " Det Gud hädanefter nådeligen avvände".
(Pestens härjningar i Vist socken finns utförligt redovisat i
jubileumsskriften 2001.)
|
| 1713 |
Beslutades att den som brukar
kyska pigors titel vid lysningen och därefter visar sig ha haft
"otidigt sänglag" skall böta till kyrkan för
kronobrott enligt kyrkolagen, antingen hon använder kyrkans
brudkrona eller ej.
|
| 1715 |
Till julhögtiden klädes
ljuskronorna med ljus av Per i Banketorp och Nils Jonsson i Gasarp.
|
| 1720 |
Beslutades att en stock skall
beställas och placeras vid kyrkporten till de vanartigas straff.
Förmanades de som besöker bröllop och jordfästningar att inte ta
för mycket av starka drycker före gudstjänsten, så att de kommer
berusade till kyrkan. Om någon bryter mot detta skall han dömas
enligt Kungliga förordningen. Kyrkväktare skall hålla uppsikt och
ange den skyldige.
|
| 1724 |
Med rotemästarna skedde den
förändringen att Nils Jonsson i Torpa Norrgård lämnade sysslan
och Nils Joensson i Nybole trädde till.
(Rotemästarens syssla var
att förutom biträda sexmännen, 14 dagar före Mikaelimässan
meddela klockaren namnen på de i hans rote inflyttade personerna,
så att dessa kan föras in riktigt i kyrklängden.)
|
| 1727 |
Nils Jonsson i Gasarp blev
vald till rotemästare för Torparoten. 1728. Nils Bengtsson i
Gattorp och Sven Johansson i Risnäs Stengård blev valda till
kyrkvärdar. De lovade även att bekosta ljusen i ljuskronorna och
på predikstolen till kommande julotta. Om någon av ungdomen går
till Herrens nattvard utan tillstånd av pastor och föregången
examen, skall den till straff sitta 2 söndagar i stocken. Anders i
Risnäs uppträdde kraftigt berusad på sockenstämman och störde
förhandlingarna. Sockenstämman bestämde att han skall böta en
kanna vin till kyrkan.
|
| 1729 |
Nils Jonsson i Gasarp och
Nils Joensson i Nybole lämnade sina ämbeten som rotemästare för
Torpa-roten och Måns Nilsson i Åndebäck trädde till.
|
| 1732 |
Sven Joensson i Risnäs
Stengård blev vald till sexman.
Beslutades att ingen får stå fadder utan att han eller hon har
gått till Herrans nattvard.
För att få slut på det oväsen som
pågick under läktaren tillsattes Måns Nilsson i Åndebäck som
uppsyningsman.
|
| 1733 |
Då Vist kyrka behöver en
ansenlig reparation av tak och väggar dessutom är så liten till
utrymmet, att av församlingens 975 medlemmar endast 360 kan beredas
plats. På böndagar och högtidsdagar då folket kommer i stort
antal måste en ganska stor del vistas utanför. De som ej få plats
i kyrkan utan vistas på kyrkogården hänge sig åt det som syndigt
är i stället för att visa gudsfruktan. För att undvika detta har
församlingen sedan flera år ödmjukt och underdånigt, anhållit
hos församlingens Nådiga Herrskaper att de måtte bidraga med
pengar till utökande av kyrkan. Kyrkans egna medel uppgår endast
till 500 daler kopparmynt och nästan alla församlingsborna är
fattiga. I gengäld för en sådan tjänst skull Herrskaperna på
Säby, Sturefors och Stavsäter själva bestämma vid tillsättande
av präster i Vist socken i framtiden.
Påmindes om att gossen Per
Henriksson från Kärr skulle flitigt lära sig läsa i bok, så
skulle han till nästkommande påsk få gå till Herrens heliga
nattvard.
Flickan Magdalena, som vistas hos Gustaf i Skog, måste
flytta ut ur församlingen och till sina föräldrar, då hon varken
visar flit i att läsa i bok eller att föra ett ordentligt leverne.
Anders i Spånggården (Samme man som uppträdde berusad på
sockenstämman 1728) förmanades allvarligt att kristligt uppfostra
sina barn, då hans två äldsta nu är omkring 20 år gamla och
varken kunna läsa i bok eller kunna sin kristendom.
Måns Andersson
i Grimsmålen framträdde och begärde bevis ur kyrkboken om sin
ålder samt vittnesbörd om sin hustrus svaghet och oförmögenhet
att sköta hemmet, vilket allt beviljades honom.
Förärade
Välborne Herr Lagman Daniel Sparrschöld och Hennes Grevliga nåd
Hedwig Sophia Spens på Stafsäter ett nytt timglas
till Wist kyrkas predikstol, då det gamla är mycket felaktigt
både i ¼-delarna (15 min) som vid visande av timmar( Mycket väsen för lite ull sa
gumman när hon klippte grisen, HF anmärkning).
Underskrivet
av: Sven Jonsson i Risnäs, Nils Jonsson i Torpa, Nils Bengtsson i
Gattorp.
|
| 1737 |
Avgick Sven Joensson i
Risnäs som sexman och Nils Månsson i Åndebäck som rotemästare.
Förmanades församlingen att flitigt tillhålla sina barn tidigt
lära sig läsa i bok, innan de blir så stora att de kan användas
i hushållet, då läsningen blir eftersatt. Valdes Nils Joensson i
Nybole och Nils Joensson i Gasarp till sexmän.
|
| 1738 |
Nils i Nybole och Nils i
Gasarp lovade att bekosta ljusen i ljuskronorna, på altaret och på
predikstolen till nästa julotta.
|
| 1739 |
Påmindes fästfolket att
inte flytta tillsammans före vigseln.
|
| 1741 |
Nils Joensson i Nybole
och Nils Joensson i Gasarp avgick som sexmän.
|
| 1743 |
Ingen anmäler sin hustru
till kyrkogång förrän hon efter barnsbörd varit hemma i minst 3
veckor. (Om kvinnors deltagande i högmässa se bestämmelser på
nästa sida) Barnakvinnors kyrkogång. (enligt föreskriven
ceremoni) Äkta hustrur tages i kyrkan sålunda:
Hustrun som skall
kyrktagas faller på knä och prästen läser följande bön:
Allsmäktige evige Gud, som gav den välsignelse över människan
när du henne skapat hade, att hon skulle föröka sig och uppfylla
jorden! Vi tacka dig för den barmhärtighet, som du mot denna din
tjänarinna har bevisat. Hör, milde Fader, hennes bön och vare dig
behaglig den tacksägelse, som hon med vördnad frambär inför dig,
då hon med hälsa och styrkta krafter, åter kan uppträda i din
helgedom! Föröka än vidare över henne och hennes hus den
välsignelse, vilken du lovat dem som dig frukta. Helga hennes
hjärta att bära till dig rika frukter av tro, hopp och
förtröstan och giv att hon med glädje må uppfylla sina ömma
förbindelser och njuta din salighet genom Jesus Kristus, vår
Herre. Amen.
Därefter stiger hustrun upp och prästen tar henne i
handen och säger: Herren ledsage dig i sin sanning och fruktan, nu
och till evig tid. Amen.
När en mor som kvävt sitt barn skall
intagas sker detta med denna bön: "Allsmäktige Gud,
himmelske fader. Se med mildhet till denna bedrövade kvinna, som
tryckes av den stora sorg, att hon genom våda och ovarsamhet kvävt
sitt barn, Torka hennes tårar, omfatta henne med nåd och ge henne
kraft, att med förtröstansfullt hjärta nalkas dig samt att tjäna
dig i helighet och rättfärdighet i alla sina livsdagar, genom
Jesus Kristus vår Herre."
När andra kvinnor skulle kyrktagas,
som före vigseln fött barn under äktenskapslöfte sker detta med
denna bön:
"Allsmäktige evige Gud, som har instiftat
äktenskapet att det må hållas med tukt och ärlighet bland
människorna. Se med mildhet till denna kvinna som överträtt din
ordning och som brutit dina stadgar lättvindigt. Förlåt henne
denna synd och ge henne nåd att härefter, enligt dina heliga bud,
föra ett kyskt och kristligt liv, genom din son Jesus Kristus, vår
Herre. Amen. Herren må ledsaga dig i sin sanning och fruktan, nu
och i evig tid Amen. Gå, och synda inte härefter."
Den gifta
kyrkogångskvinnan kyrktogs på gången eller vid altaret medan den
ogifta modern fick böja knä nere vid kyrkdörren.
|
| 1744 |
Anmäldes en hel hop gossar,
till antalet 11 stycken, samt 3 äldre, Kristi himmelsfärdsdag
varit vid Säby bro och metat under gudstjänst-tiden. Efter en
sträng och allvarlig förmaning fick gossarna förlåtelse, men de
3 äldres brott skulle anmälas till civil domstol. Dessutom
beslutades, att om någon gosse understår sig, att under
gudstjänsten gå sta och meta så skall han utan förskoning sitta
i stocken.
|
| 1746 |
Nils Månsson i Åndebäck
blev vald till sexman.
|
| 1749 |
Måns Nilsson i Åndebäck
avgick som sexman och i hans ställe valdes Petter Svensson i
Risnäs Stengård.
Sedan två drängar ringt stora kyrkklockan över axeln och
därför suttit i stocken som straff, visas klockaren som angivit
dem stor vedervilja, då han vid gudstjänstens början anmodar
församlingen att gå upp i tornet och ringa. Därför förbehåller
sig pastor, att ingen må lägga honom till last, om han börjar
gudstjänsten utan sammanringning, när rätta tiden är inne och
församlingen ej hörsammat kallelsen att ringa samman.
|
| 1752 |
Då misstanke framkommit, att
någon rökt tobak uppe i tornet under ringningen, förbjöds sådan
vanart på det bestämdaste.
|
| 1755 |
Påmindes föräldrarna att
noga anteckna sin barns namn när de skall döpas, detta sedan ett
barn från torpet Östra Sjöänden, som föddes den 31 aug.1755, i
dopet kallades Anna Lena, men visade sig kallas Brita Cajsa när
föräldrarna avled. Föra att undvika alla misstag, som lätt kan
ske av den kvinna som bär barnet till dopet, beslutades att barnet
härefter inte bör få mera än ett namn.
Eftersom dopet skedde
endast några få dagar efter födseln, var inte modern med själv
vid denna akt, dels på grund av sin svaghet och kanske främst av
det skälet att hon enligt kyrkolagen betraktades som oren före
kyrkotagningen, cirka 5 veckor efter barnets födelse. Barnet
fördes därför till dopet av en annan särskilt utsedd kvinna,
barnets gudmor, vilka egenskaper man önskade att den nyfödda
skulle få ärva. När barnets moder i hemmet överlämnade barnet
till gudmodern, viskade hon de namn som hon önskade att barnet
skulle få vid dopet. Var sedan vägen till kyrkan lång och
besvärlig, (Som i fallet Östra Sjöänden under Markustorp)
gudmodern lite glömsk kunde det förekomma att hon uppgav fel namn
till prästen, vilka sedan antecknades i kyrkoboken.
Anders i Husby
avsade sig att utföra det uppdrag han fått vid sista
sockenstämman. Han skulle hålla vägarna vid Humpen farbara
vintertid. Han hade skottat 40 famnar men inte fått betalt för mer
än 4 famnar.
|
| 1756 |
Frågades på stämman om det
någonstans i församlingen talades om något annat än det som är
ärbart och kristligt. Då namngavs änkan i Winstorp för sin
"otidiga (elaka) mun" mot sina grannar, varför hon
skulle ställas under rannsakning. Då en del av församlingsborna
har den fula oseden att de, trots att de är framme vid kyrkan när
sammanringning sker, ändå stannar utanför på kyrkogården och
håller på med sladder, tills syndabekännelsen med mera har
förrättats. För att förhindra sådant beslöts att den som beter
sig så genast efter avslutad gudstjänst skall föras in i
sakristian och dömas till samma böter som för försummat
katekesförhör. Samma böter skall de erlägga som bo nära kyrkan,
men ha som förarglig vana, att de alltid kommer försent till
gudstjänsten. Återupprepas brottet fördubblas alltid böterna.
Till uppsyningsmän för detta tillsattes Olof och Petter i
Norrberga
|
| 1757 |
Anmäldes och överbevisades
Eric i Grimsmålen, att han under 2 söndagar å rad kört med
flyttlass från Skorpa till Grimsmålen under själva gudstjänsten.
Pastor ville anmäla målet till domstol men sockenmännen anhöll
att Eric i Grimsmålen skulle ge 3 daler till kyrkan och 3 daler
till de fattiga i böter.
|
| 1759 |
Då man erfarit, att en och
annan kommer till kyrkan överlastad av starka drycker vid
begravningar och bröllop, beslöts att till hinder för sådan synd
och skam, alla, vem det vara må, som kommer drucken till kyrkan vid
begravningar eller bröllop eller vid andra tillfällen, den skall
härefter utan förskoning böta 6 daler kopparmynt eller sitta i
stocken vid kyrkporten.
Varnades för annat oskick vid kyrkan, vilka
bryter mot Kungliga förordningen av den 8 nov.1731.
(Denna
förordning handlar om yppighet och överflöd)
Det händer nämligen, att locken tages av kistorna utanför
kyrkporten, för att visa hur hederligt liken är svepta. För att
hindra denna osed som strider mot förordningen, beslöts att
kyrkväktaren varje söndag när begravning sker noga skall se till
vilka de är som tar av locket på likkistorna. Kyrkväktaren skall
straxt med vittnens intygande anmäla de skyldiga, varefter de
kommer att åtalas enligt lag. Att brudar som är havande ej måtte,
som ofta skett hittills till stor förargelse i församlingen,
prunka med det ärliga Pignamnet. Så beslöts att den som så
döljer sin skam böta till kyrkan 6 daler kopparmynt förutom de
böter som kyrkolagen och den allmänna lagen föreskriver, därför
att hon trots att hon är ovärdig pignamnet understått sig att
missbruka det till sin heder i lysningen.
|
| 1760 |
Valdes Petter Jonsson i
Gattorp och Måns Larsson i Torpa till sexmän.
|
| 1761 |
Undersöktes om den otidighet
som Jonas Nilsson i Skrinhult gjorde senaste bönedagen i kyrkan och
uppdagades att den ej skett på grund av fylleri utan av en hastigt
påkommen oväntad svaghet.
(Jonas Nilsson hade råkat
"släppa sitt väder" i kyrkan. För denna osed hade han
åtalats.)
|
| 1763 |
Avgick Måns Larsson i Torpa
som sexman och Isaac Fogelgren i Gasarp tillträdde.
|
| 1764 |
De rop, det skrikande och
jämrande som en del änkor brukar vid sina mäns, barns och
anhörigas begravning såväl på kyrkogården som i kyrkan, bör
såsom oanständigt läggas bort.
|
| 1771 |
Påmindes om unga drängen i
Hässlekullen, som inte vill lära sig läsa, och förelägges honom
ytterligare prövotid till Mikaeli. Om han inte 8 gånger före
denna dag gått till prästen och läst, skall han Mikaelidagen utan
dröjsmål för sådan vanartighet sitta i stocken.
|
| 1776 |
I det lediga rummet efter
blinda pigan Cajsa i fattigstugan, utsåg inspektor Brandt, på Hans
Exellens vägnar, drängen vansinnige Nils Andersson i Bostorp, dock
med det villkoret att han inte får bo i fattigstugan, utan skötas
av sina anhöriga i hemmet till hans död.
(Han erhöll alltså
endast de naturaförmåner, som tillföll de intagna i fattigstugan.)
|
| 1781 |
Den 11 februari såldes den
gamla kyrkans tornspira på auktion efter avslutad gudstjänst och
inropades av Inspektor Södergren på Säby som gav det högsta
budet, 5 daler och 12 öre kopparmynt per lispund. Själva järnet i
spiran uppgick till 15 lispund och 17 marker vilket blir 85 daler
kopparmynt.
Kyrktuppen och globen, som är av koppar, förvaras i
sakristian för kyrkans eget behov vid den tilltänkta nya
tornbyggnaden. I globen förvarades 10 mynt som inlades i
kyrkokassan. Det skrivna papperet som var förvarat i en borrad
träholk och låg i globen visade årtal när tornspiran sattes upp
och vilken kung som regerade m.m. var knappast läsbart på grund av
sitt dåliga skick, och skulle troligen ej kunna läsas i framtiden.
Kyrkoherden anhöll hos församlingen, att enligt löfte, få en
gravplats anvisad åt sig, sin kära hustru och tidigare döda barn.
Plats blev anvisad åt honom framför kordörren i kyrkan, där han
så snart han önskar får tillreda sitt lägerställe.
Den usla
belägenhet som trycker Petters änka i Långnäs med sina 6 små
barn och Petters änka i Wessentorp med 4 små barn, var i
församlingen föremål för det ömmaste medlidande, men
sockenstämman kunde inte lämna dem någon hjälp, då
sockenmännens tillgångar var slut. Deras önskan var därför att
säd måtte tilldelas de behövande från sockenmagasinet, om Höga
Herrskaperna i socknen lämnade sitt bifall till detta. Pastor
lovade att ödmjukt framföra detta ärende hos dem.
|
| 1782 |
Några barn finns i socknen
som allmänt anses vara mycket vårdslösa med sin kristendom och
beslutade församlingen att tillhålla deras föräldrar, att de
skall låta barnen gå till prästerna för undervisning, såvida de
ej vilja se dem sittande i stocken.
|
| 1784 |
De fattigas antal
uppräknades och befanns inom Wist socken finnas 31 fattiga gamla
personer samt 46 barn. Av dessa kan en del arbeta något och de
andra så småningom kunna vänjas vid arbete.
|
| 1788 |
Petter Hansson i Bostorp
valdes till syssloman i sockenmagasinet.
|
| 1792 |
Enligt Valborgsmässo
Sockenstämmoprotokollet av den 13 sistlidne Maj, träffades nu
överenskommelse ned Ånar Håkansson i Hagen, att han mot 10
riksdalers betalning av kyrkans medel skulle fullborda den i högsta
grad nödvändiga tjärningen och rödfärgningen av kyrktornet,
taket, bodarna etc. Nödvändiga dagsverken av församlingen
beviljades honom men medhjälpare skulle han själv anställa och
betala.
|
| 1793 |
Komminister Cnattignius
talade om att han kände till 2 utfattiga gossar, vars kristendoms-
undervisning blivit mycket försummad. Den ena var avlidne soldaten
Tengmarks son som bor i Wreta by och den andre en tiggargosse i
Skrinhult på Prostgårdens ägor. Komminister Cnattignius föreslog
att medel skulle lämnas av Magasinsfonden för bekosta dessa
gossars undervisning. Välborne Löjtnant Sandborgh föreslog då,
att man skulle tala med murarmästare Eklund på Sturefors gods,
vilken ägde en stor och berömvärd skicklighet i att lära barn
läsa och höra efter vad han kunde begära för sitt besvär. Herr
Inspektoren Södergren skulle ta reda på om några okunniga fanns
på Säby Gods, så att även de, på Magasinsfondens bekostnad,
kunde få undervisning i det som kunde bidra till deras eviga väl
och som på grund av brist på egna medel annars inte blev utförd.
Orgeltramparen Nils Månsson i Skrinhult anmälde till
Församlingens ömma omprövande huruvida hans lön, som han ansåg
ganska liten i förhållande till allt besvär, kunde bli ökad.
Denna begäran ansåg församlingens ledamöter skälig och
beviljade honom härefter 2 riksdaler om året i lön från kyrkan,
utom den redan beviljade kollekten.
Meddelades till församlingens
behjärtade åtanke, änkehustrun Lisken i Fattigstugan, som under
flera år gått de ständiga fattighjonen tillhanda och dessutom
under sin särskilda vård haft fattiga flickan Lena, som själv
inte kan vårda sig. Änkan Lisken anhåller att hon själv får
skrivas in och tagas upp bland de ständiga fattighjonen.
(Fattigstugans medel var avsedda för ett visst antal fattiga som var
intagna där. Ibland beviljades dock flera fattiga att få husrum
där men erhöll inte så kallad fattigdel i form av mat och
kläder. De fick i stället skaffa mat och kläder genom att tigga.
Till denna kategori hade änkan Lisken räknats före
sockenstämmans beslut.)
Vidare meddelades de
tryckande omständigheter som gamla änkan Maria Larsdotter i
Skrinhult var stadd i, dels som fattig dels gammal, skröplig och
svagsynt. Hon kunde därför under svåra årstider inte genom
tiggande inom församlingen uppehålla sitt liv. Beslöts därför
att hon, tills det blir rum i fattigstugan, hon skall erhålla ett
lispund mjöl i månaden, i likhet med de övriga fattighjonen.
Änkan Sara i Bomtorpet vid Norrberga, som tidigare har fattigdel,
får tills vidare tas in på fattigstugan, då hon är nära att
förgås i den stuga hon bor i, på grund av dess bristfällighet.
Anmälde pastor till församlingens ledamöters ömmaste prövning
den i protokollet för den 5 Maj 1793 nämnde fader- och moderlöse
soldaten Tengmarks son, Johannes, på vilket sätt han kan bli
hjälpt till kristlig vård och uppfostran. Församlingens
ledamöter visste för närvarande inte något annat förslag än
genom Löjtnanten Välborne Herr Ulrich Sandbergh, som själv var
närvarande, denna åtog sig att fråga om denne Johannes kunde
erhålla något arbete vid Åtvidabergs Bruk. Sedan svar inkommit
att arbete inte kunde beredas honom där förrän nästa vår på
grund av att han var minderårig. Församlingen blev ytterligare
inkallad följande söndag för att diskutera detta ärende och blev
då muraremästaren vid Sturefors, Petter Eklund, anmodad att mot
lön av en tunna säd och ett litet understöd ur fattigkassan, taga
vård om Johannes och lära honom läsa.
Torparen Petter i torpet
Gatan, som hittills för de fattigas räkning gjort likkistor emot
24 skilling stycket, önskade och begärde, på grund av brädernas
fördyring en ökning av priset, vilket beviljades honom med 32
skilling för varje likkista hädanefter.
Föreställdes
sockenmännen nödvändigheten av, att vid gravöppning åt
fattighjon, någon viss person bleve antagen, som vid alla
tillfällen och utan avseende på årstid åtoge sig detta, emot ett
visst arvode ur fattigkassan, vilket beviljades och blev nu torparen
Nils Månsson i Skrinhult föreslagen. Själv närvarande på
sockenstämman åtog han sig detta emot en lön av 8 skilling för
varje gravöppning, sommar som vinter.
|
| 1794 |
Den av muraren vid Sturefors,
Petter Eklund, sedan sista sockenstämman vårdade och till
uppfostran ledde, fattige avlidne soldaten Tengmarks son, emottogs
nu av sockenmannen Anders Larsson i Gasarp och lovade Herr Löjtnant
Sandbergh, att Anders Larsson i 4 år skulle få ½ tunna säd
årligen av Höga Herrskapet på Sturefors för den fattige gossens
vård och uppsikt.
Då kyrkväktarens omkringgående med käppen i
kyrkan för att väcka de sovande är bortlagt i flera
församlingar, så beslöts att detta även här skall upphöra.
Kyrkväktarens lön kommer inte att minskas på grund av detta.
|
| 1796 |
Då en del av allmogen
företagit sig att ringa i kyrkklockan i en hel timmes tid och
därutöver, beslöts att sådan ringning aldrig får sträcka sig
över ½ timmes tid, men väl kortare tid. Klockaren kommer att ha
uppsikt över detta, och den som ej hörsammar hans tillsägelse,
gör sig skyldig till 1 riksdalers böter till kyrkan. Liken bör
även vara framme vid kyrkporten före sammanringningen.
Då
sockenmännen nästan enhälligt klaga över att en del torpare och
inhyseshjon inte sätta sig i tilldelade bänkar utan tränger sig
in i andras bänkar, beslöts, att den som gör detta skall böta en
kanna vin eller sitta en söndag i stocken. Bänkindelningen från
år 1745 skall till rättelse uppläsas från predikstolen.
|
| 1804 |
Då skomakardrängen Jan
Swensson i Kolsätter blivit botad från sin fallandesjuka (
epilepsi ) av Petter Samuelsson i Stohagen men ej äger det minsta
att betala läkarlönen med, så beslöts att denna, uppgående till
10 a 12 riksdaler skall betalas ur magasinsfonden.
(Petter
Samuelsson i Stohagen var en så kallad " hästdoktor")
|
| 1807 |
Översten Högvälborne Herr
Baron Cederhielm på Säby Sätesgård utnämnde avskedade
Livgrenadjären Jonas Norrbom, som under 30 år tjänat Kronan, att
vara kyrkväktare i avlidne Måns Larssons ställe.
|
| 1808 |
Löjtnanten Välborne Herr
Ulrich Sandbergh på Sturefors meddelade pastor att inhyses Daniel
Persson på Löten blivit ertappad med snatteri och otrohet.
Beslöts att Daniel skulle till blygsel över sitt brott och vanvett
samt andra till varning, beläggas med en söndags straff i stocken.
|
| 1809 |
Tillkännagavs att Frimans
gosse Samuel, på 19:e året; varken kan något i sin kristendom,
eller det minsta bryr sig om denna. Då man är osäker vad man kan
hoppas eller frukta av en sådan diskuterades vilken utväg som
skulle vara tjänlig för honom. Beslöts att han 2 dagar i veckan
skulle gå till organisten Vissler och läsa samt ytterligare övas
i sin kristendom hos skolmästaren Salmoni. Om han utan laga
förfall tredskas eller är försumlig skall han som straff sitta i
stocken.
( Samuel Friman var son till socknens "avdragare". Detta yrke bestod i att bl a flå döda hästar och
var allmänt föraktat )
På anmälan för orgeltramparen Daniel
Persson i Nyhagen, beviljades honom en kollekt Midfastosöndagen. |
Hela artikeln om
Sockenstämmans protokoll från Wist socken har tagits fram av Tore Omert
och har tidigare publicerats i ett kort utdrag i Wist Hembygdsförenings
Jubileumsskrift 1996.
Överfört till
datorhantering i februari 2003; Helge Fransson.
Språket från de
tidigaste åren har "moderniserats" en del för att bli läsbart.