Krigstukt och bestraffning

Ur skriften "Från bondeuppbåd till indelningsverk"

De militära lagarna är en lagtext som lagts på toppen av den civila lagen. Reglementen~ krigets notblad, utgör grundelement för dessa lagar och kan medföra disiplinära åtgärder om någon avviker från dess innehåll. Mönstret för detta lagsystem är lika för alla länder.

För indelningsverkets karoliner var det Gud som var den högste, när det gällde att efterleva rättsbegreppen.

"All lycka kommer av Gud" skrev Karl XI, "och ju tapprare soldat dessto ödmjukare inför Herren".

Första artikeln i krigslagarna påbjöd dödsstraff för den som missbrukade Guds namn.

"Förläna mig trohet och kärlek till min överhet och bevara mig för synd, skam och last", bad soldaterna i den morgonbön som ingick som bilaga i krigslagarna.

Rättväsendet vid förbanden låg i första hand under profossen. Profoss fanns på kompani, bataljons och regementsnivå. Han hade som förbandets åklagare till uppgift att föra talan mot soldater som överträtt krigslagarna. Efter laga dom ålåg det profossen att tillse att utdömda straff verkställdes.

Under senare delen av indelningsverket utökades profossens uppgift till att även verkställa utdömda straff. Därmed bleknade intresset för att vara profoss, för att så småningom helt upphöra. I stället blev det förbandens väbel som fick överta profossens uppgift.

Den ständigt flödande spriten var ofta anledningen till överträdelser av lagen. Så berättar t ex överste Knut Posse år 1708. "Drabant Pehr Hård blev ihjälslagen av sin kamrat Engelbreckt knall och fall uti fylleri". I ett brev till general Magnus Stenbock talar Karl X1I om en soldat som dömts från livet, "för det han supit sig full och blivit som döden". Han blev benådad till livet men dömdes till nio gånger gatlopp.

Plundring innan fienden var nedgjord och lagt ner sina vapen var förbjudet, t o m en så enkel förseelse som att "palla äpplen" kunde om den skyldige ertappades bestraffas. För den indelte soldaten var det inte bara i fält som de militära lagarna hade laga kraft. Rotemästaren hade anmälningsskyldighet om rotens knekt inte visade upp en god vandel hemma på roten.

Avvikelser skulle rapporteras och bestraffning i någon form utdelades vid nästkommande kompaniövning. Det var fältväbeln och kvartermästaren, som när det gällde mindre förseelser fick utdela straffen. Det strängaste straff som utdömdes var avrättning med stegling som påföljd. Ett straff som kunde förekomma om någon stämplade mot landet och kungamakten. Ett exempel på en dylik dödsdom är avrättningen av Johan Reinhold Patkul.

1690 sändes Patkul till Stockholm för att diskutera reduktionsvillkoren för den Livländska adeln. Efter resultatlösa förhandlingar, sändes en frän skrivelse till kungen om tillståndet i Livland. Skrivelsen föranledde rättegång, där Patkul dömdes till döden. På grund av domen och Patkuls inställning till kungen, flydde han och gick i tsar Peters tjänst. Efter intriger och stämplingar mot August II i Polen blev han tillfångatagen av polackerna. Vid fredsslutet utlämnades Patkul till svenskarna.

Vid ny rättegång dömdes Patkul till avrättning och stegling. Halshuggningen utfördes 1707 av en helt inkompetent bödel, varefter kroppen delades i fyra delar och steglades.

Stegling innebar att kroppsdelarna sattes upp på ett till fyra hjul. Ofta blev platsen utmärkt med plakat som angav förädarens namn och med en beskrivning över gärningens art. Spott och spe blev den dödes begravningsmässa.

Detta att bli skändad till kropp och själ, förkastad av Gud och människor, var den värsta förnedring som kunde drabba en människa. Dödsstraffet med stegling och hjul avskaffades i Sverige 1841. När det gällde den "gemene" soldaten, låg dödsstraffet ständigt inom räck~ håll, ofta tillämpat till varnagel för andra.

Rymningar och flykt till fienden, s k överlöpare, hängdes utan rannsakan. Som framgått av tidigare kapitel förekom under det polska fälttåget rymning. De soldater som fångades in, hängdes med all sannolikhet i träden utefter vägarna, försedda med plakat som angav vad som skulle hända var och en som rymde.

I kriget mot Polen beskrivs hur tre korpraler som återfanns som överlöpare i en polsk fästning blev gripna och sedan "upphängda".

Gatlopp var i rangordning inte långt efter dödsstraffet. Gatan utgjordes i bland av ända upp till 300 man, mellan vilken den dömde skulle förflytta sig under ständiga slag från soldaterna som bildade gata. Beroende av förseelsens karaktär, utgick straffet till olika antal turer 2, 3 eller 4 gatlopp var vanliga, fler kunde förekomma. Efter Tre kronors brand, slottsbranden, dömdes en av vaktknektarna till 5 gatlopp. Knekten avled efter en tid av skadorna. Han betraktades dock som gammal och klen så dödsfallet ansågs inte så beklämmande.

För grövre brott inskränkte sig bestraffningen inte enbart till gatlopp, En påföljd med något eller några är som fånge på Marstrands fästning var inte ovanlig. Andra bestraffningsmetoder var t ex att bära ett antal musköter eller att stå i halsjärn dag och natt. Spöstraff tillhörde också den lättare bestraffningsformen.

Våra indelta soldater utvecklades efterhand till en stolt och disciplinerad yrkeskår. I allmänhet låg frivillig insats till grund för de indeltas anställning, redan här fanns grogrund för skötsamhet. Möjlighet till befordran, samt omtanken om den hemmavarande familjen på soldattorpet var också en sporre till laglydnad och skötsamhet. Ingen regel utan undantag, säkert förekom en och annan indelt soldat i rättsprotokollen.

Sämre var det bland de många gånger med tvång anställda värvade trupperna. Vi återfinner dessa vid artilleriet samt vid gardesregementena. En stor procent av dessa hade redan före värvningen en dunkel social bakgrund, helt främmande för livets och samhällets regler.

För att saxa några uppgifter från Svea Artilleri. Av de 115 nyvärvade som anlade 1795, hade under den närmaste 20?årsperioden 5 avskedats, 36 avlidit, dock endast 2 i fält, 12 rymt, 11 strukits ur rullan, 16 "blivit bortåt'. Vid Göta Artilleri fälldes 1834, 850 prygeldornar och 82 domar på vatten och bröd. 1883 befann sig 12 % av den värvade styrkan i straff och arbetsinrättningar.