Spökstenarna och Döslätten

Vid vägen mot Stavsäter, ca 200 m söder om Ebbetorps utfartsväg, finns några större stenar som av gammalt kallas " Spökstenarna". Till höger om dessa stenar fanns en liten slätt som folket i trakten kallade " Döslätten". Vid en vägrätning 1941 ändrades vägen så att den nu går till höger om dessa stenar och mitt över Döslätten. Ingen undersökning gjordes och ingen av det bofasta folket reagerade. Ingen djupare grävning behövdes och endast påfyllning av sten och grus erfordrades.

På den gamla vägen var en liten uppförsbacke vid Spökstenarna och där hade folk sett som ett grått nystan rulla uppför backen i skymningen och hört mystiska, skrämmande läten innifrån skogen. Ingen flicka tordes gå ensam förbi denna plats efter mörkrets inbrott.

På Döslätten har äldre personer hört talas om, att där hade begravts döda för länge sedan, men de visste inte när eller varför. Det kan finnas en förklaring till namnet Döslätten. Den 4 november 1710 nådde den fruktade pesten socknen. Den 30 november avled äldste sonen Nils, i Ebbetorp, 17 år, i denna sjukdom. Den 14 december även modern, hustru Kierstin Olofsdotter, 44 år. Den 15, 16 och 18 avled Karin 14, Johan 12 och Jonas 7 år. Dessa fyra begravdes den 22 dec.

Vid denna tid hade man enligt församlingsböckerna börjat begrava de döda ute i naturen. Ett 30-tal hade då avlidit i socknen. Eftersom det dog fem st i Ebbetorp, tre i Hjortkälla samt folk i Börsebo och Styvinge,kan det mycket väl ha varit en gemensam begravningsplats.

Efter några generationer av muntlig tradition kan rätta förhållandet ha blivit glömt. De unga har ju svårt att minnas vad de äldre berättar, men att några blivit begravna på Döslätten någon gång för länge sedan, den sägnen har hållit sig vid liv ända in i våra dagar.

I manuskriptet, som hämtats från föreningens arkiv har Allan Andersson angivits som författare. Inget datum finns angivet. Allan Andersson var gift med Stina i Ebbetorp och har alltså haft naturliga kontakter med orten.

Överfört till datorhantering i oktober 2000.
Helge Fransson.