Torpvandring söndag 22/5 2016

 

                                                                                                                                               

I det här området vandrade vi:

 

23 personer och en hund hade samlats vid Bjärka-Säby smedja för att delta i årets torpvandring.

Per bil åkte vi till Tomta vägskäl. Där vi tog avtagsvägen till Tjugmålen (även kallad Tjugumålen). Normalt är den vägen”bommad”, men i dag var bommen upplåst för vår skull, stort tack till Oscar E! Efter att ha parkerat bilarna vid grunden till den rivna ladugården/logen vid ”Nya Tjugmålen” följde vi vägen mot NO. Efter några hundra meter lämnade vi vägen för att besöka platserna för de tre Tjugmålstorpen, Stora och Lilla Tjugmålen. Stora Tjugmålen var två torp med gemensam gårdstomt. Grunderna med spisrösen efter alla tre torpen var relativt välbevarade och skyltade med uppgift om de sist boende på respektive plats.


Tjugmålen

Under promenaden tillbaka till bilarna jämförde vi våra aktuella synintryck med kartor av olika ålder, från åren 1705, 1868-77 och 1947. De små, en gång med stor möda röjda åkerlapparna var nu bevuxna med skog. Om vi bortsåg från vägarna var kartan från 1705 den som stämde bäst med ”nutiden”. Men alla tre kartorna visade ett ljusare och öppnare landskap än dagens.


Karta över Tjugmålen från 1705

Väl åter vid ”Nya Tjugmålen” konstaterade vi att mangårdsbyggningen och ett uthus fortfarande stod kvar, men inte tycks ha varit bebodda på senare tid. Vi tänkte på dem som bott och levat här från ca 1879 när ”Nya Tjugmålen” tog över som torp efter ”Stora Tjugmålen”, vars grund vi nyss besökt.


Från ”Nya Tjugmålen” följde vi vägen söderut till torpet Kolbotten. Där hade taket till både stugan och magasinet delvis rasat in, vilket gjorde ett dystert intryck, något som inte förbättrades av ställets boendehistorik:

Under perioden 1784-1872 föddes 23 barn i Kolbotten. Av dessa avled 10 före ca. 1 års ålder.

Under perioden 1799-1911 avled totalt 21 personer i Kolbotten, 12 barn och 9 vuxna.

Det var hårda, tuffa tider!


Kolbotten.
Notera rik förekomst av strutbräken

Efter de dystra intrycken vid Kolbotten fortsatte vi söderut till torpet Häradssveden. Detta var i gott skick och används som ”sommartorp”. Här intog vi vår vid det här laget välförtjänta förmiddagskaffe. Kerstin Björneskog berättade om sina morföräldrar som bott här från 1925 till in på 1940-talet. Det finns en bild på dem i vårt bildarkiv, följ länken.


Häradssveden


Karta över Häradssveden från 1705


Karta över Tjugmålen och Häradssveden från 1868-1877

Från Häradssveden vände vi norrut, åter mot bilarna. Vid en timmerväg ca 700 m från Häradssveden delade vi upp oss i två grupper, den ena gick direkt tillbaka till bilarna och återvände hem, den andra följde timmervägen till platsen för torpet Nysäter.


Vid Nysäter

Nysäter var ett torp med mycket kort aktivitetslängd. Det togs upp 1834 och nedlades redan 1899. Kartan från 1868-77 visar varken åker eller ängsmark vid Nysäter. Det är en gåta hur torpet förutom torparen och hans familj kunde föda ”en gammal häst, två stutar, en tjur, två kalvar, fyra kor, en bagge, två får, en sugga och fyra grisar”. (Utdrag ur bouppteckning efter hustru Maja Caisa Andersdotter som avled i Nysäter 1842-04-23).

Vid Nysätter fann vi den skyltade grunden efter torpstugan och jordkällaren. Därutöver fann vi resterna av ett blåsinstrument, kanske torparens, avskedade livgrenadjären Baas trumpet?

Efter avstickaren till Nysäter återvände vi till vägen Tjugmålen-Häradssveden och efter den åter till bilarna vid Tjugmålen och hemfärd.

En i alla avseenden trevlig torpvandring!

/ Text och foto HH